På väg hem började jag må dåligt. Började tappa känseln i kroppen, varm och kall om vartannat och orkade knappt sitta upp. Längtade bara efter att få komma hem och lägga mig ner. När jag precis var innanför dörren kändes det som att jag skulle svimma. Jag föll ihop på sängen och blev liggande där. Sov i tre timmar, var uppe och käkade lite grann och sov sedan en timme. Väldigt konstigt det där. Vet inte om det berodde på hostmedicinen eller ipren som jag hade tagit, eller att jag bara behövde närig. Läskigt i alla fall. Bör verkligen ta det lugnt idag.

Men alltså, oroa er inte. Har druckit smoothie (jordgubbar, blåbär, banan, äpple och laktosfri mjölk) och en macka med keso och gurka till frukost. Och jag ska chilla idag, lovar. :)

Ha en fin dag!

Sedan midsommar hade Ellen och jag bestämt att ses, så vi tog en fika igår. Jag testade cafeéts nya frappelatte som vinner över 7Elevens med hästlängder! Så god!

Efter det kom jag hem, tog en dusch och la mig sedan hekt utslagen i sängen. Trots hostmedicin hostade jag mig igenom hela natten, känner mig lite matt nu...

Meet Lauren Conrad, Inc.

Min lillebror har uppdraget att ta hand om en väns hund ett par dagar. Han är bollgalen och har en energi som får en att känna sig som en gammal tant. Men namnet? Tony?

Föräldrarna har åkt iväg på midsommaräventyr och den så kallade hundvakten har stuckit iväg på midsommarlunch med vänner. Det lämnar mig och brorsa nummer 2 med hundansvaret. Dags att rasta det lilla livet.

Vita rosor i trädgården just nu.

Duschade håret, fixade frukost och klädde på mig på mindre än 20 minuter imorse. Imponerad av mig själv! Har tagit en sväng med bilen för att droppa av mor lilla på ett möte. Om en liten stund åker vi till farmor och farfar och fikar. Sugen på farmors bullar!

Josh Schwartz (born August 6, 1976) is an American screenwriter and television producer. Schwartz is best known for creating and executive producing the Fox drama The O.C. Schwartz recently developed The CW's teen drama series, Gossip Girl from the Gossip Girl books series, and co-created NBC's comedy-drama-spy series, Chuck.

At 26, he became the youngest person in network history to create a network series and run its day-to-day production when he ran The O.C.

(Mer info kan du läsa här)

Så här på söndagskvällen börjar man ju funta på om man börjar bli gammal. Två tuffa partykvällar, all in på alla möjliga nivåer, känns. Som fan. Hela dagen är stämplad "återhämtning". Skulle ta en timmes powernap. På något vis lyckades det bli tre. Dusch, massa mat, Gossip Girl och en nyfiken liten mor som mutar mig med godsaker för att få detaljer om utgången. Vi är ärliga med varandra, inga hemligheter eller skitsnack. Bara rakt på sak. Men som sagt, idag är recovery day och jag tänkte samla lite kraft innan jag öppnar munnen.

Otroligt kul får man ju ändå lov att säga att jag haft. Igår hade vi födelsedagsfirande/grillpartaj hemma hos Jenny. Vädret visade sig vara på sin bästa sida, så vi satt på altanen ett härligt gäng. Sedan hamnade vi på Lobby, dansade, snackade och hade kul. Taxi hem. Det var det.

Ni får nöja er med bilder från Solidaritet i fredags så länge. Ha en grym avslutning på veckan!

Jag måste nästan checka i kalendern och se om det är internationella-stöta-på-hela-världen-dagen. Jag skulle bara uträtta två ärenden idag, och hade jag inte stött på en kotte hade jag blivit klar på en timme. Jag är hemma efter två och en halv timme. Klagar inte, det är ju skittrevligt att springa in i gamla bekanta, men oj oj oj, vad back jag ligger tidsmässigt.

Nu blev det bra bråttom. Jag bara längtar efter en liten powernap, bara en liten, liten en...

Klad chäy.

Tror jag måste skippa golf med Rilla idag. Operation "Reload" kommer istället bestå av Gossip Girl, dusch, brunch, ett särskilt ärende, eventuell powernap om det hinns med, och piffa till mig inför kvällen. Födelsedagsmiddag hos Jenny, sen blir det utgång. Vart natten bär får vi se. Brukar bli bra när man inte riktigt vet. ;)

Chic vardagsoutfit. Matcha med ett par söta ballerinas.

Riktigt nöjd över mina köp idag. Saker jag gått runt och letat efter och äntligen hittat. Law of affirmation, någon? :)

Lagade lite pannkakor till brunch. Igår skrattade jag och Dana när Petra sa att hon blivit mätt på två pannkakor, det är ju ingenting liksom, tänkte vi. Men jag tar tillbaka allt jag sagt, för gissa som bara orkade två pannkakor idag? Jo, jag.

Dags att göra lite ärenden. Hörs snart igen.

Medan jag ändå sitter här och är lite sentimental kan jag ju lika gärna spinna vidare. Sophie är från Australien, jag är från Sverige. Vi träffades i London, båda ute på våra egna resor. Hon jobbade som min supervisor, jag som sales associate. Den första gången vi pratade med varandra började jag med att säga att jag tyckte väldigt mycket om hennes nagellack, och sen dess har det bara spunnit vidare. Vem i hela fridens namn hade kunnat tro att jag efter några månader skulle flytta in i samma hus som henne och idag praktiskt taget se henne som min syster? Det går inte att låta bli att tänka, att livet, det är bra häftigt ibland.

Alla de gångerna jag skvätte ner henne med vatten efter att jag tvättat ansiktet, trots att jag visste att hon hatade det. När hon hoppade in i duschen och ropade genom duschen "Make me breakfast woman!" Gossip Girl-kvällarna som oftast slutade med att jag var så inne i serien att jag satt och grät efter avsnitten och hon tittade på mig, rynkade ögonbrynen och suckade "What are YOU crying about?" Grabbproblemen som det inte verkade finnas något slut på. De två tillfällena då jag fick panikattacker på jobbet och hon fanns vid min sida och gjorde precis vad som kändes bäst och fick mig att må bra igen. Dagarna då jag kastade ut bokstavligen allt jag hade i garderoben eftersom jag inte visste vad jag skulle ha på mig, och det slutade med att jag lånade någonting av henne. Mi casa es tu casa. What's mine is yours, and what's yours is mine. De oräkneliga gångerna hon var ledig och såg det som sin uppgift att städa mitt rum. La Tasca restaurangen. Shoppingturerna. De otaliga gångerna då livet kändes jäkligt och vi lekte "where are we now?" - som tog oss till de mest fantastiska platserna, i magnifika outfits och speciella människor. Planerna för framtiden. När vi slog varandra hårt för att make a point och killarna på jobbet bara gapade.  

Hur ofantligt mycket jag litar på dig. Jag kan berätta precis vad som helst. Du kan knäcka min rygg. Tillsammans piffar vi alltid till oss, för livet blir så mycket roligare om man är lite fin och uppklädd. Att hon blev förföljd hem och jag smygfotad flera gånger. Hur rosenrasande hon blev när hon fick reda på att min stalker hade varit inne i butiken. Att du kommer till Stockholm väldigt snart och jag åker till Australien. Dina föräldrar som tycker om att skypa med mig och verkligen ser fram emot att jag kommer. Du har lärt mig hur man lagar enkel och bra mat, som jag imponerat även dig med. Det var du som visade mig hur man handtvättade kläder. Jag tog din body lotion och lånade dina Tiffany smycken utan att fråga och du blev inte arg.

Även om vi bor i två helt olika länder nu, så vet jag att vi kommer hålla kontakten. Vi håller kontaken. Det känns väldigt lugnande och betryggande. Vi gör det bästa av situationen, älskar fjärilar och har samma everything happens for a reason-tänk.

Ses snart sis.

En dag på fyrhjulingen i Magaluf med Elin i maj förra året.

Den som inte hängt med på att jag har en djup, passionerad kärlek till att resa måste vara bakom flötet. Det är någonting speciellt med att inte vara hemma. Jag är djupt tacksam över att ha hemma som en trygg bas, så att jag kan resa som en tok och sen komma hem och landa. Det är någonting speciellt med att uppleva ett nytt land och dess kultur, träffa nya människor och få nya insikter, prova på främmande mat, testa sig fram genom språk och gester. Värmen, att konstant vilja upptäcka, slänga sig på sängen efter en lång dag och slockna direkt av alla intryck.

Och alla dessa människor man klickar med och fortfarande har kontakten med. Och det är ju perfekt sen när man ger sig ut och reser igen. När man kanske åker till deras hemland eller bestämmer träff medan man är på resande fot någon annanstans. Argentina-Emma, Paris-Chris, Australien-Sophie, Portugal-Alberto, Italien-Francesca och Salma-London för att nämna några.

I början av juli drar jag och familjen iväg till en liten ort i Spanien och semestrar. Kan knappt bärja mig!

Efter ytterst lite sömn i fredags, vaknade jag klockan sju på lördagsmorgonen. Mötte upp Ragge, Jocke och Pärka. Tillsammans tog vi oss till Strandvägen, där Ellen och Rilla joinade. En Waxholmsbåt på två timmar tog oss till Ingmarsö, där vi blev hämtade med båt av Jocke och åkte till Södra Ingmarsö, där han har sitt landställe. Där var redan några andra sedan dagen innan.

Totalt var vi elva personer, och fy bubblan vilken helg jag hade! Vi solade och lyssnade på musik, åt varmkorv till lunch, hade 5-kamp, åkte Bobby car nedför berget, grillade entrecot till middag, badade och bastade (årets första dopp!) I mer än ett dygn var jag uppe, så man var inte så kaxig när solen väl steg upp. Då satt vi på altanen, där folk försvann en efter en för att sova. Vi var fem stycken kvar tills solen hade stigit upp helt och hållet.

Vi letade upp en ledig stuga och sov. Några timmar. Gissa vilka fem som var uppe? Vi som gick och la oss sist så klart. Frukost på altanen. Istället för att lyssna på chill morgonmusik garvade vi läppen av oss när vi lyssnade på en Bamse ljudbok. Lyssna på "Fotbollsmatchen" bara ska ni få höra...

Några timmar senare satt vi i båten på väg till andra ön för att åka hem. Vi kämpade med att få igång motorn, och det gick väl sådär, även om grabbarna stod på klippan på ön och försökte skrika hur man gjorde. Jocke och jag gav upp och började ro istället.

På den stora båten (Cinderella 1) satt vi i det privata rummet och spelade kort och åt köttbullsmackor och bakad potatis med skagenröra. Man är ju så där lagom kaxig dagen efter när man dessutom sitter på en gungande båt...
Vi landkrabbor var glada att komma iland. Jag åkte hem, släppte allt och somnade i soffan. Vaknade tre timmar senare. Åt middag, tog en dusch och gick och la mig. Vaknade 11 timmar senare och mådde prima! Det var min helg det! Älskar spontanitet!

Btw, vill bara tillägga att mattekunskaperna från skoltiden fick komma till sin rätt igår. 50 myggbett på benen och 11 på rumpan. Funtar på om myggmedlet inte bara var koncentrerat socker...

I fredags fullkomligen strålade solen, hela dagen. Perfekt studentväder. Lillebror John tog studenten från Bromma gymnasium. Jag har ju varit på några utspring och mottagningar i år, och jag får alltid lika mycket gåshud. Känns som att det bara var några månader sedan jag sprang ut, inte två år. Så glad för deras skull, nu börjar det verkliga livet liksom. Innan har man ju levt i en skolvärld-bubbla, men nu är det på riktigt. Livet på riktigt.

Brorsan såg så otroligt stilig ut i sin kostym. Jag kan inte riktigt komma över det faktum att han hade matchat slipsen med näsduken och strumporna, så balla färger! Själv var jag riktigt nöjd med hur jag såg ut, man måste få säga så när man tycker det. Outfiten, sminket, håret, humöret, vädret, glada miner... Det var en bra dag helt enkelt.

Körde bara ett axplock av alla bilder. Det finns dem som inte vill visa sig i bloggen och då får man respektera det. Men visst är dem som ligger uppe här fina? Tycker jag fick till det rätt bra faktiskt. ;)

Imorgon ska jag hit och jobba. Inte säker på om jag får avslöja än, men jag tar med kameran om det skulle vara så att man får fota back stage. Jag har blivit rikligt förvarnad om ordentlig väntan, men med tanke på hur mycket jag ser fram emot detta och att jag ska suga åt mig som en svamp, så rör det mig inte i ryggen. Let's get some beauty sleep and do this!

Medan Ida och jag knatade runt på Skansen slog vi oss ner på en av bänkarna vid Solliden. Länge satt vi där och njöt av solen, och insåg att det var Nationaldagsfirandet som skulle dra igång. Direktsänt av TV4 med kungafamiljen närvarande. Det började delas ut programblad och flaggor, björkarna fästes vid pelarna, kamerorna testades, ljudcheck...

Själva showen var fantastisk att se live. Det är något speciellt med att ha kungafamiljen så nära, alla människor i publiken, solen som strålar, utsikten över hela Stockholm, programledarna, sångerna, musiken, instrumenten... Nu när nationaldagen äntligen är en röd dag ska jag banne mig fira varje 6 juni! En dag om året då man kan vara stolt över att vara svensk!

En bra kväll i London i vintras...

Nu ska Londonborna Julia och Ida till Skansen och fira Nationaldagen! Sol, snack och käk. Uppträdanden också tror jag visst. Sen en after work på något trevligt ställe om jag får bestämma.

Har köpt nytt minneskort till kameran, så let's do this!

Sjukaste grejen hände när jag var på väg hem inatt. Jag pratade med Andreas i telefon, så jag tänkte att jag kunde gå hem istället för att ta bussen. Jag hoppar av vid stationen och går ner med några andra som också hoppat av där. Vi går igenom spärrarna och ska ut genom dörren - men den är låst! Det är ingen som jobbar där och dörren är låst, så vi kommer inte ut. Vi försöker bända upp den, men det är helt omöjligt, så vi går upp på perrongen. Ser en bänk som man kan ställa sig på, klätta över staketet och sedan hoppa in i skogen. Det här tyckte jag med lite halvkort, tight kjol var något bökigt, men vad hade jag för val? Två av grabbarna hoppade över för att ta emot oss, medan en annan stod på parkbänken och agerade stöd.

Alla stannade kvar tills alla var över staketet, sen skakade vi alla hand och sa att det var trevligt att råkas. Väldigt random och kul start på lördagsmorgonen. Efter detta gick jag hem till soluppgången. Inte helt fel.

Men tja!

Solen strålar, det är varmt ute, fjärilar i regnbågens all färger flyger omkring, jag har träningsvärk från löpturen igår, Jenny kommer förbi vilken sekund som helst, familjen är hemma och alla mår bra. Det är sommar gott folk, jag blir som en annan människa vid den här årstiden. Hur vackert är det inte?!

Jenny och jag satsar på en powerwalk i det fina vädret. Sen beger jag mig nog och kirrar ett nytt minneskort till kameran, ni börjar bli lite sugna på att se bilder från min vinkel nu va? ;)

Hörs snart! Och gå ut och njut av vädret för tusan! Kram!

Det enkla livet / The Simple Life / La Dolce Vita?


Jag tror aldrig jag kommer vänja mig med lilla landet Sverige-mentaliteten. Det inskränkta, att man inte kan prata om vad som helst, vissa ämnen är tabúbelagda, människor som dömer och följer strömmen. Som inte vågar vara egna individer. Det är inte meningen att jag ska leva och bo här, inte just nu i alla fall. Den här sommaren, ja visst. Jag ser fram emot en sommar i Stockholm. Jag älskar Sverige under sommaren, typ som en idyllisk Pripps-blå reklam med kobbar, grillning, skratt, lek och frihet. Optimism och humor.

När jag vill bilda familj, då vill jag vara i Sverige. Men inte nu. Inte när jag känner att hela världen ligger framför mina fötter och att jag har så mycket kvar att se och uppleva. Varför stanna här när det finns en hel planet att upptäcka? Nya kulturer, andra människor, annan mat, dricka, sång, dans, gester som betyder något helt annat. Jag tror man utvecklas som mest och lär sig mer om mig själv när man hela tiden upplever någonting nytt, något man inte är van vid.

Jag har absolut ingenting emot dem som är nöjda och glada med det dem har. Kirra utbildning, jobb, träffa någon och sedan bilda familj. Bara man har lite mål i livet och är lycklig med det man gör. Det är det viktigaste. Oavsett om man vill jobba som VD för Vattenfall, kassörska på ICA, vara hemmaman, bli världens rikaste kvinna eller leva som en hippie.

Det är i alla fall så jag tänker nu. Det är definitivt inte så jag tyckte för drygt 5 år sedan, och det är med största säkerhet inte vad jag kommer tycker om 5 år. Men just nu, just precis nu, känner och lever jag så här.

Hur tänker ni kring detta?

Vet ni vad? När jag kom hem vid fem-snåret idag, trött och lite smått frustrerad, bytte jag direkt om till träningskläder, lånade brorsans ipod och sprang. Kände jag behövde rensa hjärnan, svettas och bli anfådd, bli av med överskottenergi och irritation.

Det började bra och det fortsatte så. Jag såg två vitmelerade fjärilar para sig på den asfalterade vägen. Satte mig och beundrade dem en stund, sen började det spritta i benen. Jag värmde upp med uppförsbacke och började löpa i nedförsbacke. Tänkte stanna framför den där backen utan slut, men mina ben fortsatte springa. Så härligt känsla, jag kände mig så fri.