Inte för att vara sån, men det känns så fantastiskt bra att resa till Milano, läget kunde inte vara mer perfekt! ;)

Resväskan är packad. Har hunnit med två tvättar, middag ute och packat klart. Löpträningen blev dock lidande, men det får jag ta igen på hotellets gym i helgen.

Från början var det tänkt att Alex och jag skulle ta taxi både till flygplatsen och hem, eftersom vi landar så dumma tider, men först ville hennes pappa hämta oss när vi landar mitt i natten, och sen var min pojkvän helt underbar och frågade om han inte kunde skjutsa oss till flygplasten - vi snackar tiiidig morgon. Min fina grabb!

Saken är biff! Är taggad inför morgondagens jobb, studentfirande/middag, hämta resväskan hemma hos mig och sen mysa med gosgubben innan vi sover och ger oss iväg. Mot flygplatsen. Mot Milano. Mot nya äventyr.

Mitt liv går i ett. I söndags kväll kom jag hem från Hamburg och sov hos duden. Måndag jobb hela dagen, sedan kväll med avdelningen; middag på Grekiska Kolgrillsbaren och sedan boule-turnering (mitt lag vann!), följt av några timmars sömn hos min grabb. Tisdag: jobbade sent, kom hem = middag och halv film som fick mig att sitta som på nålar (=ingen avkoppling). Idag jobbade jag, sedan blev det middag med min förra kollega, Sana. Vi hade så mycket att prata om, så det blev ganska sent? Fråga: vänta på pendeln i 25 minuter eller ta en taxi och vara hemma innan pendeln ens lämnat centralen? Svaret är enkelt. Borsta tänder, bort med smink, god natt.

Imorgon jobbar jag, sen blir det en löprunda som ingår i mitt löparprogram (successivt lära mig springa en mil under en timme), sedan middag med Ellen på O'Learys. Fredag: jobb hela dagen, studentmiddag. Inte komma hem allt för sent, då ska jag nämligen packa. Och lördag: 4:45 blir jag upplockad av en taxi som tar mig till Arlanda, där jag boardar ett flyg som tar mig till Milano!

Jag älskar mitt liv, men ibland blir det för mycket av det goda. Bara att skylla sig själv och bita i det sura äpplet, jag har ju själv planerat hur min kalender ska se ut. Det känns lite tufft just nu, min kropp börjar säga ifrån. Senaste månaden har varit rätt intensiv, och då vill den ha vila, vilket den signalerar genom att ge mig ont i halsen, bli stressad, ont i kroppen och trötthet. Oh well, lyssnar kanske en annan gång. Eller så här; snart lyssnar jag. Om 2 veckor, då ska jag försöka planera in mindre.

Förresten, på bilden ser ni hur jag såg ut på bankettmiddagen med tyska släkten nere i Hamburg i lördags. Kände mig väldigt tjusig med klackar och allt. :)

Ladies and gentlemen, vi är i Hamburg!

På tal om tiden; det var hela tre helger sen Ellen och jag var i Wien. Hallå, var inte det häromdagen bara? Oh well, jag ignorerar tiden-tankarna genom att lägga upp ett gäng tjusiga bilder från resan.

De kommer inte i någon som helst kronologisk ordning, eftersom det är en blandad kompott från Ellens och min iPhone 4S. Otroligt att en mobilkamera kan ta så kanonbra bilder va?! (Och nej, jag får inte pengar för att säga detta, det är min personliga åsikt)

Vi besökte slottet Schönbrunn, åt den berömda sachertårtan på Sacher hotellet, chillade i Praterparken (bilderna med Pariserhjulet), körde en helkväll i Grinzing där vi åt hemmagjord schnitzel, potatissallad och drack deras egetproducerade vin med druvor från orten, shoppade, satt på uteserveringar, firade Valborg med bubblig rosé och jordgubbar, gick omkring i sommarkläder och frös inte en enda gång, drack Starbucks coffee frappocinos (lactose free), stadsvandrade, glodde på katedralen Stephansdom, läste kartor, hade solbrillor på, kände lugnet, var harmoniska och njöt i fulla drag av vår semester från lördag till tisdag. Kan varmt rekomendera Wien för er som vill dra iväg på en city weekend där det alltid är lite varmare.

Tiden går kanske fort när man har roligt, tror det är därför jag lyst med min frånvaro här. Ibland önskar jag nästan att jag fick betalt för att blogga, då skulle det ingå i mina arbetsrutiner att uppdatera er om vad som för spännande saker som händer i mitt liv. Nu finns inte riktigt tiden. Jag jobbar flitigt, umgås med familj, vänner och pojkvän, reser en del, tränar... När man sitter ner så här och verkligen tänker efter, tänker jag "vad gör jag egentligen?", och något riktigt konkret kan jag inte komma på, förutom det jag precis nämnt. Tiden bara flyter ihop. Snart står man väl där med make, barn och de tre v:na (volvo, villa, vovve) och undrar vad som hände. Med tiden alltså, när allt inträffade.

Jag såg på Blue Valentine igår, och den filmen fick mig verkligen att börja grubbla över livet, på ett sätt som jag aldrig riktigt tänkt tidigare. Nästan på ett lite panikigt, ångestfyllt tänk om allt händer och jag till sist slutar bry mig och livet bara händer, utan att jag inte riktigt vet varför? Jobbig kväll, men sånt kan vara nyttigt ibland, försöker jag intala mig själv.