Jag fick värsta aha-upplevelsen vid frukostbordet imorse. Pappa och jag satt djupt nersjunkna med näsan i varsin tidning; han i DN och jag i A Perfect Guide, som helgen till ära gjort ett helt nummer ägnad åt Svenskt Tenn. Chefredaktören Hugo Rehnberg fick frågan om vilka sidor man inte får missa. Normalt sett brukar han säga några sidor som faktiskt är bra, men den här gången påstod han att man bör läsa hela tidningen, från första till sista sidan. Så jag tänkte, jag får väl göra det då.

Ju fler gånger jag vände blad, desto mer och mer spärrades mina ögon upp. Jag tänkte, är inte detta väldigt likt...? Kan det vara...?

Jopp, personen jag kom att tänka på var min mormor. Min älskade, underbara mormor som tyvärr inte finns längre. När jag gluttade igenom sidorna såg jag likheterna med hennes hem. Prylar, möbler, stilen... allt påminde helt enkelt väldigt mycket om henne. Men jag läste även att Estrid Ericson (Svenskt Tenns grundare) vägrade att ett hem enbart skulle bestå av pryttlar från Svenskt Tenn, utan att det skulle blandas med möbler från tidigare och andra privata saker, för att det skulle bli personligt och eget.

Lite den känslan fick jag, som om jag satt under ett träd och fick ett äpple i huvudet, när jag läste och kom att tänka på mormor. När hon gick bort behöll jag (bland mååånga andra grejer) en väska. Och nu när jag bläddrar i tidningen inser jag att, just det - den är från Svenskt Tenn. Who would have thought?

Aldrig tidigare har jag tänkt nämnvärt på märket, men med denna insikt in my hands tror jag att jag helt plötsligt tycker väldigt mycket om Svenskt Tenn...

Och när vi ändå är inne på ämnet kollegor; ni ska bara veta hur bökigt det är att vara någorlunda nyttig och äta frukt när man har just såna kollegor som gömmer sötsaker lite här och där (se bild) och även köper sånt godis som de inte tycker om, men är väl medvetna om att jag älskar. Jag fick kläcka ur mig följande mening idag "Men Tanja, du får sluta köpa godis! Vi vet alla vems mage det hamnar i i slutändan."

På grund av det underbara vädret (var vänlig notera ironin) kom jag lite senare än planerat till jobbet idag. I 40 minuter fick jag stå och vänta i kylan, roligare saker kan man ha för sig!

Kommer till jobbet, av med dunjacka, vinterskor och hela köret. Ett par minuter senare dyker det upp ett mail i gruppmailen, skickat av en kollega. Ämne: har Julia en ny frisyr idag? Bifogad fil: bild på LILLA MY.

Detta tyckte gruppen var fantastiskt roligt, eftersom jag dagen till ära hade slängt ihop en knut på huvudet. Fick även höra att det matchade mitt humör alldeles utomordentligt, vilket jag bitskt dementerade...

Riktigt bra dag på jobbet. Förutom trötthet och brännande känsla i halsen mot slutet av dagen, gick det galant! Mina närmaste kollegor var lite "besvikna", de tyckte nämligen att jag nästan pratade för mycket... Haha, humorn och jargongen vi har varandra emellan kan vara ganska brysk stundtals, men glimten i ögat så klart.

Mot slutet av dagen ringde jag en kund.
- Ja, det är Martin.
- Hej Martin! Det är Julia.
- Julia! Vart FAN har du varit?!

Haha, skönt att man varit saknad i alla fall! Ser fram emot imorgon. Ruggigt kallt ute bara, man fryser ju knäna av sig...

På onsdag fyller jag hela 22 år. Mamma tyckte vi skulle fira ordentligt, gå ut och restauranga hela familjen, men det vill faktiskt inte jag. Restaurang i all ära, men ingenting slår min underbara mammas mat. Gud, jag är så fruktansvärt bortskämd. Ibland när hon inte tycker vi barn sköter oss kan hon hota med att ha ska laga blodpudding. Inte mig emot, blodpudding med rårörda lingon och knaperstekt sidfläsk är urgott. Men ni förstår ribban morsan ligger på? Det vore helt enkelt korkat att inte vilja ha födelsedagsmiddagen hemma.

Så därför har jag gjort en liten meny på vad jag skulle vilka serverades, som kocken, ehm ursäkta, mamma ska få slänga en kik på.

Har fått lite tidiga födelsedagspresenter, det vill säga träningskläder och dessa löparskor. De är så sjukt snygga, tror jag smäller av! Och de väger ingenting, kommer flyga fram i löparspåren!

You're gonna make me lonesome when you go - Miley Cyrus ft. Johnso West
I won't give up - Jason Mraz
Next to you - Chris Brown ft. Justin Bieber
New York - Melissa Horn

Lyssnar på dessa medan jag ligger och väntar på att de starka medicinerna ska kicka in. De tar bort större delen av smärtan, men jag blir alldeles snurrig och mår illa av dem, så att sova är ett måste.

Trots att jag mår för jävla dåligt (idag med, tur att man bara behöver operera bort halsmandlarna en gång i sitt liv...) så finns det två saker som gör mig stormglad idag.

1. Min underbara gosfia Alex åker till Thailand i två veckor idag! Totalt sett kommer vi inte ses på typ en månad, jag går nästan sönder vad ledsen jag blir, MEN, rackarungen förtjänar verkligen lite ledighet och värme. Själva anledningen till varför hon åker gör mig lite lurifaxigt glad också... :)

2. Ellen klarade teorin och, i skrivande stund, sin uppkörning! KÖRKORT!!! Inte ett dugg förvånad och mäkta stolt, you go girl!

Min lillebror är för söt. Dåligt som jag mår, låg jag i sängen och vilade. Lillkillen kommer in med en tallrik och ställer ner den så jag inte ser vad som ligger på. "Titta vad det är innan du äter" säger han slugt och går därifrån. Jag drar tallriken till mig - och börjar skratta. Fin va? :)

Fuck a duck, som min kollega så fint skulle uttryckt det. Jag är i helvetet och det känns som att jag kommer få stanna här i all evighet.

I onsdags opererade jag bort de där jävla halsmandlarna som i princip förstört mitt liv det senaste halvåret. Operationen gick bra, uppvaket desto mindre. Själva operationen var väl klar vid 12, och jag kom inte därifrån förrän vid halv 6. Narkosen och all morfin jag fick var ingen snäll kombo. Mådde pissdåligt.

Här hemma gör jag i regel 2 saker. Tar smärtstillande och sover. Jag blir snurrig, drömmer konstigt och är trött. Det går inte att beskriva med ord hur ont i halsen jag har, det slår alla rekord. Därför är jag inte alla pigg på att äta, vilket inte är helt bra, eftersom jag blir toksvag och får jävulskt ont i magen, stackars den som bara har starka tabletter att jobba med. Prata gör jag inte heller. One word: ouch.

Läkaren säger dessutom att det ska komma en dipp, då jag får ännu mer ont. Går det ens?!

Så just nu känner jag mig på botten av botten. Allt känns mörkt och jobbigt. Även om jag vet att det gömmer sig ett normalt liv bakom nästnästa krön, har jag inget normalt liv i sikte. Jag blir fan nere av detta och det gör mig rädd. Det är inte likt mig och det skrämmer mig att något kan påverka mig så mycket att jag går från optimist till pessimist.

Vill bara sova mig igenom den här mardrömmen och en dag vakna upp som mig själv igen. Men det är fysiskt omöjligt, så jag har börjat med ett mantra. BE STRONG GIRL.

Jag ÄLSKAR designsamarbetet mellan Cara och Natacha Peyre. Pratade med Alex alldeles nyss, hon fastnade för det i beige, själv rådiggar jag puder-nyansen. Ska nog övertala plutten att vi köper tillsammans... :)

Igår när jag kom hem från jobbet kändes allt så hopplöst, jag var helt uppgiven. Kände att jag fått halsfluss igen. De senaste 4, 5 månaderna har jag haft halsfluss 4, 5 gånger - exklusive halsböld. En operation för att ta bort dem ställdes in för att, just det, jag fick halsfluss. Så jag vet vad jag pratar om.

Och mycket riktigt. På Bromma närakut levererade de medicin och smärtstillande pronto. Kom hem och grät. Jag orkade inte mer. Det senaste halvåret har jag gått omkring och varit sjuk konstant. Jag har varit rädd för att anstränga mig för mycket i rädsla att bli ännu mer sjuk. Jag har lagat inlagd och mått pyton. Varit sjukskriven.

Så när man får detta ytterligare en gång och inte får veta någonting om när operationen ska äga rum, då blir läget bara rakt igenom jävligt. För jävligt rent ut sagt.

Väcktes imorse och allt kändes fortfarande för jävligt. MEN. Samtal om operationstid. Tre dagar efter att jag avslutat kuren kommer den äga rum. Alltså finns det inte ens chans i världen att jag kommer hinna bli sjuk igen. Alltså kommer jag opereras. Alltså kommer jag aldrig mer ha halsfluss. Alltså kommer jag kunna leva mitt liv som en normal, frisk människa. Helt plötsligt blir det ljust och jag känner att det kommer ordna sig. Allt kommer bli bra.

Dessutom råkade jag lova att jag ska springa midnattloppet med Ellen och Rilla. Troligen blir vi fler. Men shit! Ska jag? Verkligen?

Äh, det här kommer bli bra. Välkommen 2012.

Under julen läste jag ut Carolina Gynnings "Laura flickan från havet". Världens sämsta intro, men jag fortsatte ösa och blev helt hooked. Samma med titeln; jag tyckte den var tråkig och fångade inte alls mitt intresse, men efter att ha avslutat den absolut sista meningen var det självklart att det var just det boken skulle heta och ingenting annat. Lite lik chic lit, fast mer story kring det hela.

Sedan har jag nyligen påbörjat Sofi Fahrmans senaste bok "Elsas hemlighet". Återigen, titeln gör mig irriterad, men kanske även den överraskar? Har verkligen gillar hennes två tidigare böcker. Den första läste jag i en solstol i Thailand, den andra på stranden i Californien. Ska bli spännande att se om även denna lever upp till mina förväntningar.

LÄS! Man blir smart av det!

Det blev en nyårsafton jag sent ska glömma. Ellen och jag gjorde oss i ordning för att sedan bege oss hem till Rilla, varpå vi åkte till Andreas, där partajet skulle äga rum. Det var damen, jag och en hel drös man grabz, alla uppklädda och fina.

Trerättersmiddag, drinkar, shots, vin, öl och champagne + världens skrattfest. Jag som varit så sjuk senaste tiden njöt till tusen. Efter middagen kom det fler gäster, alla iklädda sitt bästa partyhumör. Vid 12 slaget gick vi ner för att spana in fyrverkerierna. 10, 9, 8... Gott nytt år!!!

Festen fortsatte ändå fram till hockeyn. Jag försökte hålla ögonen öppna så länge jag bara kunde, men sömnen tog emot mig med öppna armar och jag somnade i soffan.

Mådde motsatsen till prinsessa dagen efter, men vad ska man säga? Det var det värt? Happy New Year folks!