Igår när jag kom hem från jobbet kändes allt så hopplöst, jag var helt uppgiven. Kände att jag fått halsfluss igen. De senaste 4, 5 månaderna har jag haft halsfluss 4, 5 gånger - exklusive halsböld. En operation för att ta bort dem ställdes in för att, just det, jag fick halsfluss. Så jag vet vad jag pratar om.

Och mycket riktigt. På Bromma närakut levererade de medicin och smärtstillande pronto. Kom hem och grät. Jag orkade inte mer. Det senaste halvåret har jag gått omkring och varit sjuk konstant. Jag har varit rädd för att anstränga mig för mycket i rädsla att bli ännu mer sjuk. Jag har lagat inlagd och mått pyton. Varit sjukskriven.

Så när man får detta ytterligare en gång och inte får veta någonting om när operationen ska äga rum, då blir läget bara rakt igenom jävligt. För jävligt rent ut sagt.

Väcktes imorse och allt kändes fortfarande för jävligt. MEN. Samtal om operationstid. Tre dagar efter att jag avslutat kuren kommer den äga rum. Alltså finns det inte ens chans i världen att jag kommer hinna bli sjuk igen. Alltså kommer jag opereras. Alltså kommer jag aldrig mer ha halsfluss. Alltså kommer jag kunna leva mitt liv som en normal, frisk människa. Helt plötsligt blir det ljust och jag känner att det kommer ordna sig. Allt kommer bli bra.

Dessutom råkade jag lova att jag ska springa midnattloppet med Ellen och Rilla. Troligen blir vi fler. Men shit! Ska jag? Verkligen?

Äh, det här kommer bli bra. Välkommen 2012.