Sista kalaskvällen innan jag for till London...

Min fina, fina, goa, söta, rara, underbara, ka-tjingiga, ironiska, mys Mathilda Lill-Larsson. Min älskade vän, grattis på 19 års dagen. Jag önskar dig all lycka och framgång i världen. Hoppas din dag är fylld med många presenter, tårta, kramar och skrattattacker.

Så bra som vi känner varandra skulle man inte kunna tro att vi kännt varandra i ynka ett och ett halvt år. Otroligt tacksam för den tid vi haft tillsammans, och alla nya minnen vi kommer skapa. Påhittiga du och jag som faktiskt gör vad vi pratar om. Du betyder hemskt mycket för mig och jag skickar mig massvis med födelsedagskramar och pussar.

Så, vi körde på en liten utekväll i lördags. Loop blev det. Trevligt ställe, inte Mayfair, inte Fabric. Någonting därimellan. Sophie, jag och Sabina tog en taxi sista biten hem.

Det här kanske får mig att låta lite som en alkoholist, men jag rådiggar RedBull Vodka och har (äntligen) fattat tycke för öl, typ Corona.

Typ såhär, fast mörkare.

Härom dagen började David och Alberto pilla med mitt hår och sa att mitt blonda hår började synas. Inte som i utväxt, men auburn färgen jag satsade på förra hösten har gått ur en hel del. Diggade verkligen färgen jag hade, det passade det allmänna humöret och stadiumet jag var i då. Men det var då. Sommaren är snart här och jag vill satsa på cenréfärgat hårsvall. Typ som jag hade förra sommaren, fast lite mörkare.

Gisele Bünchen är riktigt jäkla bra källa att hämta inspiration ifrån! Take a look!

Jag ställde in planerna jag hade för kvällen. Åkte istället hem. Har tagit en dusch och bytt om till myskläder. Sophie och vår vän Matthew/Matt/Mattie Fattie kommer snart hem från jobbet. Ser fram emot att ha en myskväll med dem, i myskläder och allt!

Bilden tog jag med min Blackberry efter att jag slutat jobbet. På Oxford Street, i riktning mot Bond Street. Solnedgång, alla har slutat jobbet, jag är klar för dagen och ska till coola Joe and the Juice och chilla med Ida... Fin bild.

Har ni tänkt på en sak? Jag har i alla fall det. Varenda gång jag tittar på en bild som jag tagit eller är med i, minns jag exakt vad jag tänkte, kände, gjorde, sade etc när bilden togs. Till exempel; jag kommer ihåg en bild som togs vid Piccadilly Circus när jag var 16 år.  Det var sista dagarna av språkresan i Torquay, och jag var helt faschinerad av staden London, min drömstad. Det var en hiskeligt varm sommardag, trots att jag endast hade på mig ett tunnt linne och en kort kjol. Jag satt vid på ett utav trappstegen nedanför statyn. Jag hade tagit av mig mina flip flops. Inte för att de skavade eller så, men efter att jag gått runt i dem konstant under sommaren hade jag fått solmärken efter dem på fötterna, som jag, just när bilden togs, försökte sola bort.

Utifrån denna bilden skulle jag kunna spinna vidare på nästa historia, och nästa och nästa och i sinom tid har ni hört hela min livshistoria. Livet faschinerar mig ibland.

Igår i parken som jag inte har den blekaste om vad den heter.

Men hej på er!

Liten snabbuppdatering från min sida. Har haft så jädrans mycket energi i kroppen idag, det var omöjliare än vanligt att stå still, det gick helt enkelt inte. Höll på att irritera grabbarna till döds på jobbet, jag var tydlligen "all over the place". R sa "Julia, during the period I've known you, I've sort of understood that you never can stand still. Bit today is worse than usual. Tom, just ignore her, she just wants the attention." Vilka gullepluttar va?!

Var på ett sådant humör då jag konstant ville ha någonting att göra och någon att prata med. Som tur var blev jag satt på massa småprojekt hela dagen (det största "lilla" projektet tog 6 timmar...), så tiden bara flög, men jag fick kanske lite för mycket tid för mig själv så jag tänkte och tänkte och tänkte. Enda minuset med dagen kanske, eftersom jag inte var på ett filosofera-humör.

Dags att blåsa ut ljuset och krypa ner under täcket. Är dödstrött när jag tänker efter.

Good night, sleep tight. Wake up fit for tight.

God morgon!

Har drömt om svensk sommar, att jag var ute i Åkersberga vid vårt gamla landställe, att jag bråkade med mamma (varför?) och mina engelska kollegor kom och hälsade på. Vaknade av mig själv, utvilad och reda att möta dagen. Har tagit en dusch och äter frukost i lugn och ro. Det är så skönt att inte behöva stressa på mornarna, känns som hela dagen blir pajad om man gör det.

Läste ett himla klokt inlägg av Isabella Löwengrip. Om arbetsmarknaden och hur många unga ser på arbete. Jag håller med henne fullständigt, jag vill inte ha ett 9-5 jobb, måndag till fredag, tjäna samma summa oavsett hur mycket jag gör osvosv. Fick jag jobba med vad jag verkligen tyckte om skulle jag kunna jobba jämnt, kämpa, se företaget växa, ha grymma arbetskollegor, jobba över och fortfarande tycka det är roligt. Jag vill att mitt jobb ska vara en stor del av mitt liv som jag är stolt över och trivs med. Varierande arbetsuppgifter och utmaningar. Känner jag så för att jag är 90-talist, för att jag är jag eller för att jag är ung?