Mitt liv går i ett. I söndags kväll kom jag hem från Hamburg och sov hos duden. Måndag jobb hela dagen, sedan kväll med avdelningen; middag på Grekiska Kolgrillsbaren och sedan boule-turnering (mitt lag vann!), följt av några timmars sömn hos min grabb. Tisdag: jobbade sent, kom hem = middag och halv film som fick mig att sitta som på nålar (=ingen avkoppling). Idag jobbade jag, sedan blev det middag med min förra kollega, Sana. Vi hade så mycket att prata om, så det blev ganska sent? Fråga: vänta på pendeln i 25 minuter eller ta en taxi och vara hemma innan pendeln ens lämnat centralen? Svaret är enkelt. Borsta tänder, bort med smink, god natt.

Imorgon jobbar jag, sen blir det en löprunda som ingår i mitt löparprogram (successivt lära mig springa en mil under en timme), sedan middag med Ellen på O'Learys. Fredag: jobb hela dagen, studentmiddag. Inte komma hem allt för sent, då ska jag nämligen packa. Och lördag: 4:45 blir jag upplockad av en taxi som tar mig till Arlanda, där jag boardar ett flyg som tar mig till Milano!

Jag älskar mitt liv, men ibland blir det för mycket av det goda. Bara att skylla sig själv och bita i det sura äpplet, jag har ju själv planerat hur min kalender ska se ut. Det känns lite tufft just nu, min kropp börjar säga ifrån. Senaste månaden har varit rätt intensiv, och då vill den ha vila, vilket den signalerar genom att ge mig ont i halsen, bli stressad, ont i kroppen och trötthet. Oh well, lyssnar kanske en annan gång. Eller så här; snart lyssnar jag. Om 2 veckor, då ska jag försöka planera in mindre.

Förresten, på bilden ser ni hur jag såg ut på bankettmiddagen med tyska släkten nere i Hamburg i lördags. Kände mig väldigt tjusig med klackar och allt. :)