Tiden går kanske fort när man har roligt, tror det är därför jag lyst med min frånvaro här. Ibland önskar jag nästan att jag fick betalt för att blogga, då skulle det ingå i mina arbetsrutiner att uppdatera er om vad som för spännande saker som händer i mitt liv. Nu finns inte riktigt tiden. Jag jobbar flitigt, umgås med familj, vänner och pojkvän, reser en del, tränar... När man sitter ner så här och verkligen tänker efter, tänker jag "vad gör jag egentligen?", och något riktigt konkret kan jag inte komma på, förutom det jag precis nämnt. Tiden bara flyter ihop. Snart står man väl där med make, barn och de tre v:na (volvo, villa, vovve) och undrar vad som hände. Med tiden alltså, när allt inträffade.

Jag såg på Blue Valentine igår, och den filmen fick mig verkligen att börja grubbla över livet, på ett sätt som jag aldrig riktigt tänkt tidigare. Nästan på ett lite panikigt, ångestfyllt tänk om allt händer och jag till sist slutar bry mig och livet bara händer, utan att jag inte riktigt vet varför? Jobbig kväll, men sånt kan vara nyttigt ibland, försöker jag intala mig själv.