... just like that
... the puzzle came together.

Dakota och Elle Fanning. (O)normala tonåringar som försöker leva deras, något udda, liv så riktigt som möjligt.

Min otroligt vackra mormor. Grävde runt bland gamla foton för någon vecka sedan och kom bland annat över dessa. Hon var sitt vackra jag livet igenom, bara några fler rynkor ju fler år det gick. Hon är en av de få människorna jag hade äran att lära känna som var grace både på in och utsidan. Det fina är att även om hon inte lever längre, så lär jag fortfarande av henne. Hamnar jag i en knepig situation försöker jag tänka ut ett svar till "Vad skulle mormor gjort?" Och har man fått någon att tänka så, då var man nog minsann en ganska fin människa.

Lite förvaring och lampor från chilli och IKEA. Jenny och jag gjorde ju ett litet besök där för någon månad sen. Kompletterar sovrummet perfekt!

När jag kom hem från farbror doktorn, så väntade detta underbara blomsterarrangemang utanför dörren. Från en liten prins och jag blev så glad så. Hur eländig den här sjukdomen än må vara, så gjorde detta min dag.

Kalla mig gammalmodig, men en sån här romantisk gest skulle få mig att smälta oavsett. Håller ni inte med? :)

Jag och fina Camz/Lejonet.

Alltså, jag fullkomligen älskar denna bilden! Den känns stark, som att känslorna inför utekvällen strömmar igenom bilden. Bra jobb fotograf Ida!

Och Carmen, vet du? På väg hem idag hörde jag ett par prata med värsta brittiska dialekten. För några sekunder slungades jag iväg tillbaka till London, kände lycka dra igenom kroppen, tills jag kom tillbaka till verkligheten och insåg att jag satt på en buss i Stockholm. Hur mycket jag än älskar Stockholm kommer jag nog aldrig komma över min kärlek London...

Nämen titta! Flitiga Ida la minsann upp lite bilder! Urtjusiga om jag får uttrycka min mening!

Fina London tjejer.

Min kära kamera lämnades hemma igår. Bilderna ovan är de enda från mobilen som är rumsrena, så ni får nöja er med det. Om inte Ida lägger upp bilderna som gömmer sig på hennes kamera vill säga. Blink blink.

Igår hade jag en dag med min fina farmor. Vi började med lunch i Kaknästornet. Otroligt vilken utsikt! Man såg ut över hela Stockholm, 6 mil åt vardera håll stod det i broschyren. Djurgården, Fjäderholmarna, Nacka, Stadshuset, Globen... Jag åt sej och fick ett stort glas vitt till, riktigt gott. Vi firade att det var fredag och en hel del andra grejer, och det blev ganska speciellt när man var på 28:e våningen, 155 meter rakt upp i luften.

Maja, jag, Madeleine och Andrea möttes i lördags upp för att spana på Pride paraden. Vilken grej! Paraden drog rakt igenom centrala Stockholm. Detta tycker jag är suveränt, eftersom det drar uppmärksamhet, och att man överhuvudtaget har en dag som denna. Oavsett vad folk säger så är det idag tyvärr inte en själklarhet att få gilla vem man vill. Kärlek som kärlek, tycker jag.

Det fanns ett par dragqueens i paraden som såg helt otroliga ut, men jag fick inte till någon bra bild på dem, eftersom de snurrade runt hela tiden, hehe. "Stolta föräldrar"-gänget minns jag lite extra. Och Babsan, icke att förglömma.

Vilken fredag! Nu tar vi och säger god natt.

God natt.

'




Här har jag lite olika blåsor som fröken Emma Watson, aka Hermione Granger, spatserade runt i under pr-turnén för Harry Potter and the Deathly Hallows part 2. Mina favoriter består av en salig blandning mellan Oscar de la Renta, Marchesa, Raphael Lopez för Atelier Mayer, Elie Saab Haute Couture och Balmain. Som små drömmar, de är riktiga konstverk!

Ibland tycker vi syskon lilla mamma är lite jobbig som trycker upp kameran i nosen på en vart man än går, och att man dessutom ska titta in i linsen och, hör och häpna, le. Så i i parken nedanför den antika kyrka i Valldemossa demonstrerade vi lite. Titta åt alla håll och kanter - men inte in i kameran.

Och nu när jag ser bilderna uppradade efter varandra, vilken udda slump att vi alla hade blå färg på tröjorna.

Den här utsikten vaknade jag till varje morgon i två veckors tid. Fantastiskt vackert! Jag kunde ta en liten siesta på rummet och nästan glömma bort var jag var någonstans, men så fort man gick ut på balkongen fick man denna vy som en väldigt trevlig örfil.

Yachter, fina båtar, Medelhavet i olika blåa nyanser, stranden, gröna träd, vackra vita byggnader, se över till andra sidan bukten, nöjesfältet på andra sidan, värmen...

På midsommarafton kom sillen (=jag) lite senare. Hade seriös beslutsångest över vad jag skulle ha på mig, i-landsproblem, jag vet, ni behöver inte påminna mig. Skulle vi sitta ute? Kallt? Varmt? Myggor? Klänning? Byxor? Ja, ni ser ju hur det slutade, inga myggbett här inte!

Hade en grymt rolig kväll! Alltid lika kul när det är en mix av folk som man känner väl, något och inte alls.

Lekte lite med Tony-busen igår. Han är verkligen helt bolltokig, han älskar att leka med tennisbollar, fotbollar, bandybollar och så vidare. Allt som är runt och rör sig helt enkelt. När jag tröttnar på att kasta iväg dem för att han ska springa och hämta eller om vi ska ha dragkamp, så brukar jag gömma bollarna. Jobbigaste stället igår var helt klart Foppatoffeln. Åh, vad jobbigt det var att få loss den därifrån. Till slut satte han sig uppgivet ner och tittade på mig med hundögon, så jag blev tvungen att putta fram bollen i toffeln lite så att han lättare skulle få tag på den. It's a dogs life!