Min hy tycker sååå mycket om den torra luften i flygplan. Ni ser att det är prickikorv-Julia på bilderna va?

Fråga mig inte vad som hände, för det vet jag knappt själv. Jag lånade brorsans iphone, tryckte in lurarna i ögonen och gav mig ut. Solen sken, det var perfekt varmt, det blåste lite lätt. Helt plötsligt så sprang jag. Jag blev förvånad själv, jag som HATAR att springa. Det senaste halvåret har jag verkligen försökt övertala mig själv att det är fantastiskt underbart att springa. Frihet, snabbhet, kondition, bara susa förbi med vinden i håret, tankarna fastnar inte.

Men idag, så gick det för långsamt att powerwalka, allt gick för långsamt. Så jag ökade. Förefan vilken härlig känsla! Jag körde lite sit ups och någon benövning när jag kom hem och strechade sedan. En månad kvar till spanjackernas hemland, dags att deffa!

Jag tänkte säga att jag tror banne mig jag ska ut och springa imorgon också, men Mathilda tar studenten, så det blir fullt ös medvetslös istället (ta det med en stor nypa salt). Vilken kontrast!