Gott nytt 2011!!!!!!!!!!
Klä upp er till tänderna och fiiiiiiiiiiira! PUss och kram! Hörs nästa år! <3
Högre makter in action
Jobbar från 10-19, så jag hinner inte hem och fixa det efteråt. Nyåret kan sluta precis hur som helst, men i nuläget så är planen middag (hemma/ute?) med Maffian, sedan fyrverkerier (Hampstead Heath/London Bridge?). Efteråt kanske vi trippar iväg på något storslaget kalas, någon klubb, hemmafest eller Gud vet vad. Vi får helt enkelt se vad jag känner för.
Dags att locka håret och packa väskan inför morgondagen.
The beauty of life
Hur vacker är människan på en skala från ett till tio?
Jag längtar efter sol och värme. Jag längtar efter nya äventyr, nya människor, nya upplevelser, platser, annorlunda mat, ett annat språk. Jag längtar efter flip flops och bikini, Ray Bans och sand som fastnar mellan tårna och på kroppen. En god bok, gå i djungeln, glo på en stjärnklar natt, vara dödligt kär, hålla handen, gråta av skratt med mina bästa vänner. Åka moppe och skrapa knäna, bli iknuffad i kristallklart turkost vatten, gå gratis drinkar, dansa på barbordet, få självlockigt hår av den fuktiga luften, känna att jag strålar för att jag mår så bra. Skapa nya rutiner och nya vanor. Aldrig veta vad som kommer hända, bara go with the flow.
Att skriva detta kan nog få mig att verka sjukt otacksam. Jag flyttade ju "precis" till London, har skapat mig ett liv här med jobb och boende och jag har fantastiskt fina vänner. Jag har det bra här. Men ni förstår, det hade jag hemma i Stockholm också, och se så fint jag fick det här. Allt går, man måste bara ha lite faith. Våga tro på det man inte vet någonting om. Man måste göra det man själv tycker är rätt.
Dressed for NYE
Här har vi årets nyårsklänning i egen hög person. Gilla!
The Mafia
Westfield igen. Vad kan jag säga, det är ett bra shopping center. Lunchade på Nando's med Ida, Kate och Carmen. Precis innan vi skulle kila svimmade Kate, men vi fick ingen panik, kirrade biffen och hon mår bra nu. Kan dock inte förneka att det var väldigt obehagligt.
Puss på er!
Lättviktsshopping
Idag tog jag mig i kragen och åkte till jobbet för att leta lite jobbkläder. Vi måste inte ha Banana Republic kläder på oss när vi jobbar, men vi ska se ut som små bananer. "Helt bananas" som Carmen uttrycker det. Hur som haver, jag hatar att shoppa när det är påtvingat, när man måste hitta någonting som går innanför ramarna istället för min egna stil.
Det var en enorm kö utanför omklädningsrummen, så jag prövade framför en spegel och chansade. Toppen är väldigt trevlig, klänningen är lite för proper för min smak, men den är väldigt bekväm och kommer funka kanon på jobbet.
Pit stop
Pit stop på jobbet för att fixa lite smågrejer, sedan bär det av till Westfield för lite shopping och träffa Carmen, Ida, Kajsa och Kate!
Conversation, for the record
Första mötet. Who would've thought...
Ida: Men jag tycker vi ska ses innan jag börjar.
Julia: Men helvete, ser jag ut som en morgonmänniska kanske?
Ida: Öööh. JA, det ser du verkligen ut som. Dum fråga.
Julia: Du behöver nog bättra på styrkan på dina glajjor.
Ida: Tsss.
Julia: Eller när börjar du?
Ida: Ett.
Julia: Ring och terra/väck mig eller något imorgon.
Ida: Det tänker jag verkligen göra. Morgon-Julia.
Julia: Skit ner dig va. Plutt.
Ida: Prutt.
Julia: Eller, häffaklump ska jag börja kalla dig. Kult ord!
Ida: Hälleflundra är också ett kult ord. Men jag tänker inte kalla dig för det ändå. Vad heter du i mellannamn?
Julia: Anna. Är jag Pyttipanna nu då eller? Vad är ditt?
Ida: Mm, orginellt. Maria. Det gillar spanjorerna.
Julia: Det går i släkten. Santa Maria.
Ida: Hehe, jag vet. Jag är så helig att jag dör.
Julia: Det finns säkert ett Anna-helgon också...
Ida: ... och återuppstår...
Julia: Ofräscht.
Ida: Hehe, återanvändning liksom. Men god natt min skatt. Bäst du försöker sova innan du blir väckt igen.
Om man tänker tillbaka
Det finns tre låter som får mig att tänka på året då jag konfirmerade mig. De låter ganska cheeky och superkristna, men för mig tar dem mig direkt tillbaka till den lilla tjej jag var då, allt jag gjorde, vad jag lärde mig, hur jag kände, hur upplevde saker. När man tänker tillbaka, är det inte sjukt hur många minnen man har egentligen? Hur mycket har en människa inte varit med om under en livstid?
Youtuba:
Du är en bön
Du vet väl om att du är värdefull
Du omsluter mig
Vilka minnen skapar du?
År 2010 reste jag lite
Thailand - Khao Lak, Phuket
Vilka jävla veckor. Vi red på elefanter och vattenbufflar, gick i djungeln, låg på paradisöar med kritvit klibbig sand och kristallklart turkost hav. Jag fick thai massage och knäckte i princip alla ben i kroppen, manikyr och pedikyr, shopping, åkte guppiga båtar, träffade landets invånare och turister, fick komplimanger till både höger och vänster, prickikorviga ben (loppbett), blev grinig av p-piller, njöt i solen, läste ut 3 böcker, kände mig harmonisk och lugn på ett obeskrivligt underbart sätt. 
Spanien - Magaluf (Mallorca)
Efter många jobbiga händelser och tragedier bestämde jag och Elin oss för att spontanboka en resa. Vi behövde komma långt bort och skämma bort oss själva och bara njuta av nuet. Efter mycket om och men boardade vi planet. När vi gick ner för trappan från planet möttes vi av kyliga vårvindar och undrade vad fan det skulle betyda. Vi åkte ju för att komma iväg till värmen och hade bara packat ner sommarkläder och bikinisar. Men det blev varmt och vi hade en jädra resa. Myyycket chill, kortspel, sol och inget bad alls, gigantiskt BCM party, spanande på barer, utflykt med fyrhjuling, otroliga utsikter, god mat och fånigt många skrattstunder. 
USA - Santa Barbara, LA (CA)
Katy Perry, Justin Bieber, Miley Cyrus, B.O.B, svenska sommarhits, Ke$ha, MJ... Det ärliga med den här resan att Caroline och Jennifer bodde i Santa Barbara, så vi höll inte på att turist fasona oss, utan levde några härliga veckor i the US and A som vilka amerikanare som helst. Bortsett från att hela bunten pratade svenska. Lyxmiddag på piren, heldag med shopping på en bauta shopping centre, tokigt mycket sol och bad, strandpromenader, partaj, typisk midsommar, amerikanskt godis, mat, dryck. Jag började älska Yoghurtland, Abercrombie&Fitch och Forever 21. Lärde känna dessa människor på en helt annan nivå, det går inte att beskriva med ord. 
Sverige Road Trip - Sölvesborg, Göteborg
Jennifer gjorde en liten exklusiv sommarvisit i Stockholm, så Mathilda och jag passade på att sno henne i ett par dagar. Med krulltotten bakom ratten tävlade Jennifer och jag om vem som kunde säga "shotgun" snabbast. Vi kände oss vuxna som gjorde en road trip, körde bil, tog hand om ett hus och matinhandling själva och bestämde vad vi ville göra varje dag. Underbar frihetskänsla. Besök på en jättefin strand, släktingbesök, "utekväll" i Kristianstad. Ja insåg att riktig vänskap innbar att sitta uppkrupna i soffan, med skållhett té, ostar och vindruvor, tidningar och böcker lyssnade vi på regnet så smattade mot de tunna rutorna - knäpptysta. En kväll poppade en idé upp, "Varför inte svänga förbi Göteborg och festa på vägen hem?". Sagt och gjort. Carro mötte upp oss, vi hade förfest i lägenheten på Avenyn, klädde upp oss och kalasade på Nivå en minut till vänster. 
Storbritannien - London
Ända sedan jag fyllde dubbelsiffrigt och började läsa Harry Potter böckerna skapade jag en dröm om att flytta till London. Inte planera var, när, hur. Bara göra det. Drygt 10 år senare gjorde jag det. Jag satt hemma i soffan en eftermiddag med pappa och det kliade sådär som det brukar göra i min kropp när jag behöver dra mig vidare. 5 minuter senare hade jag bokat en resa till London. Inget jobb eller boende. Första månaden var rena helvetet, men det är - händerna på bordet - den nyttigaste erfarenheten hitintills i mitt liv. Fy fan vad stolt jag är att jag klarade det. Jag bor här nu.
Efter att ha knåpat, fixat och trixat ihop det här inlägget har den där välbekanta känslan spridit sig i min kropp. Den som gör att jag får klarhet i allt, själen inuti kroppen håller på att explodera. Jag behöver dra mig vidare. Jag behöver nya platser och upplevelser.
Jag har aldrig utvecklats och växt som mycket någonsin som människa tidigare i mitt liv, som det här året. 2008 var jag en mogen tonåring, 2009 hade jag ena foten lilla-dottern-världen och den andra i självständighetsvärlden. 2010 var utvecklingens år. Basta.
Dag 5 - sista dagen
Ena studen var de här, nästa var dem borta.
Efter sista frukosten, dusch och utcheckning begav jag och familjen till Notting Hill. Pit stop på Starbucks för lite varm dryck (varm choklad = hit för Jens) och deras grymma morotskaka (grym hit för hela familjen). Vi fortsatte till Portobello Road. På lördagar brukar de ha en gigantisk marknad som löper längs hela gatan som definitivt kan vara värd att kolla in, men eftersom det var måndag fick vi nöja oss med de fina husen och butikerna.
Snablunch på McDo, sedan in i vår förbeställda taxi och ut till flygplatsen. Jag tänker inte kommentera eller säga någonting om hur jag upplevde detta, ni fattar nog. Har man inte fått se sin älskade familj på drygt 4 månader, umgås färre dagar än planerat när de väl kommer pga inställda flyg och sedan skiljas ifrån dem... Det gör ont. Det var i alla fall fantastiskt att få fira jul med dem här i London, farligt tacksam.
Dag 4
Vad hände på söndagen då? Jo, medan jag spenderade dagen på jobbet och fick lite realitycheck, så körde familjen på en ordentlig sightsing dag. Ni vet nog att det finns lite grejer man kan glo på när man är här, och ja, det gjorde dem.
Efter jobbet mötte jag upp familjen på Ciao Bella för lite svamprisotto, rödtjut, san pellegrino, mozarella sticks och efterrätt. Mmm, vill tillbaka dit igen. Blev så himlelens bortskämd under dagarna de var här. Massa ledihet, kvalitetstid med familjen, otroligt god mat, massa roliga äventyr... får man säga att det typ var bästa julen någonsin?
Dag 3 - 25 december
Den 25 december är London dött. Inte dött som i chill och man gör ingenting speciellt - kan skulle kunna säga att staden är avliden i ett dygn. Ingen buss, tunnelbana eller pendeltåg går. Taxichafförerna tar typ dubbla priset pga att alla vill åka någonstans men ingen har egen bil (vilket är förvirrande med tanke på att det är omöjligt att komma till London och inte se en bil).
Alla butiker, cafeér och matställen har "closed" skyltar på sina fönster. Som sagt, staden är död. Det trevliga med detta är att det går massa bra julfilmer denna dag och skulle man faktiskt bo här med familj, släkt och vänner är det en perfekt dag att chilla och äta.
Mamma, jag och pappa gick på en tre timmars promenad i Bayswater, Hyde Park, South Kensington och tillbaka. Det tog mig resten av kvällen att tina upp. Lite snabb fish and chips (eugh) och film på hotellrummet så begav hela familjen sig ut på matjakt. Denna dag till trots hade den italienska restaurangen Ciao Bella öppet - och tacka gudarna för det. Jag var fortfarande mätt så jäag körde på en helt otroligt god förrätt och, om möjligt, ännu godare efterrätt som jag delade med ena brorsan.
Fortsatt filmgluttande och dagen var en klar high five!
Dag 2 - julafton
Traditionsmässigt en lite annorlunda jul. Jag började dagen med att skråla med till hög musik och hoppa i sängen (borde kanske inte tillägga at jag hoppade på Jens också...) Sedan spenderade vi större delen av dagen i Westfield, Europas största shopping mall om jag inte har fått det hela totalt om bakfoten. Hollisters var en hit för mamma och Jens, de gick loss därinne kan jag säga. Själv fick jag världens jag-måste-flytta-till-Californien-nu attack.
Linner på Jamie Oliver's Italian restaurang. Stööört gott. Burgarna var grymma, pommes fritesen ska vi inte ens prata om. De måste kryddat med något begär, för ända sen dess kan jag inte sluta tänka på hur gott det skulle vara med lite Jamie Oliver pommes frites.
Resten av kvälllen sprang vi mellan våra hotellrum och busade, myste, kollade på tv och hade det allmänt trevligt, så där som bara familjer emellan kan ha. Det känns alltid så himla lyxigt och mer värt att spendera någon kväll på hotellrummet när man är på resande fot. Då hinner man stanna upp och njuta av nuet, inse hur bra man faktiskt har det.
Dag 1
Efter långfrukosten med Ida åkte jag till hotellet i Bayswater där familjen var. Vilket tårkalas. De i receptionen måste trott jag var en riktigt sentimental jäkel så som jag höll på, men när jag och föräldrarna gick upp till våra rum lyckades jag samla mig och framstå som en riktigt cool storasyster som hälsade på sina brorsor med ett "tja" och en fet kram. Bra jobbat.
Efter alla inställda flyg och all tid vi hade att ta igen, åkte vi direkt till Oxford Street, hälsade på mina kollegor och shoppade gräsligt mycket fina grejer till min bröder. Bortskämda jävlar. Nej då, det är dem värda. Typ.
Middag på Vapiano var en stor hit. Dock skulle jag vara lite matcho när kocken stod och gjorde i ordning min rätt, så jag fick liiite för mycket röd chili i min mat, så mycket att jag inte slafsade i mig alltihopa i en tugga. Skulle testa mamma, så jag tryckte upp 4 chilibitar på gaffeln och täckte dem med pasta och sås och sa "Här. Men akta, det är ganska starkt". Vad svarar människan? "Mmm, gott". What the heck?!
Vi begav oss tillbaka till hotellet efter ett pit stop på en lokal butik för lite cola, kakor, chips, vin, godis och choklad. Jens fick för sig att se ut som en pelikan/struts, vilket jag kände mig tvungen att dokumentera och lägga upp här på bloggen.
Underbara förra onsdagen
För en vecka sedan har sov jag över med Ida i en lägenhet som Ida passade i närheten av Shepherd's Bush. Riktigt svensk och modern, kände mig som hemma där. Vi lagade grym middag, tvn var igång hela kvällen och laptopen likaså. Ja se undomar...
Både Ida och jag bor normalt sett sominneboende i varsitt hus, så oftast när man ses så är det alltid när man käkar middag ute, fikar, shoppar eller klubbar. Aldrig hemma hos varandra, det funkar liksom inte med våra kontrakt. Så förstår ni hur underbart det var med en all on hemmakväll? Top noché alltså.
Morgonen därpå gick vi ner till vardagsrummet med våra duntäcken och hade långfrukost framför tvn. Mamma, jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men man lär sig verkligen uppskatta småsaker i livet när man flyttar hemifrån.
Julia ar inte sa stor
Hur ocoolt ar det pa en skala att 2 par oronproppar av 3 gar sonder pa mitten? Det var ett javla sja att fa ut 2 av dem som fastnat langt inne i orat. Panik, eller vad da? Ska dock tillaggas att jag fixk hjalp av min lugna filbunke till mamma kirrade biffen med pincett. Samma morgon fattade jag inte heller hur man satte igang vattnet pa duschen pa hotellet, vem hjalper dp om inte lilla mamma? (Efter mycket om och men vill saga, "forsok sjalv!"). Detta tyckte hon var en hysteriskt rolig anekdot att beratta vid frukostbordet. Jatteskoj. Verkligen. Armenia
"Well, I always try to look nice and try to be feminine even in the war zones and refugee camps of Central America. Even in the worst tragedies and crisis, there's no reason to add to everyone's misery by looking miserable yourself. That's my philosophy. This is why I always wore makeup and jewellery into the jungle - nothing too extravagant, but maybe just a gold bracelet and some earrings, a little lipstick, a good perfume. Just enough to show that I still had my self-respect."
How can i describe it?
Hans-Bertil och Lovelia.
Hur i helskotta ska jag kunna summera eller ens beskriva den senaste veckan för att alla känslor ska förmedlas exakt som dem upplevdes?
Känslomässigt har detta varit den bästa julen i mitt liv. Först trodde jag att jag skulle vara ensam i London under julen, vilket fick mina kollegor på jobbet att ifrågasätta mina solstrålefasoner jag annars brukar ha på arbetsplatsen. När jag sedan fick reda på att familjen bokade biljetter hit blev jag otroligt glad och gick beyond solstråle. Jag längtade och längtade och längtade i cirka en och en halv månad. På en måndag skulle de komma och jag hade nedräkning. Helgen innan beslutar sig vädergudarna för att spela oss stackars arma människor ett spratt och sätta Heathrow ut gungning, vilket resulterade i att min familj inte kom på måndagen. Enorm besvikelse. Tänk er tålmodigt vänta och längta efter människor som ni håller kära under en lång period och när dagen väl kommer - kommer dem inte?
Besvikelsen var enorm. Huge alltså. Fick reda på att de bokat första flyg de fick tag i, vilket var på en torsdag. Fortfarande besviken och ledsen, men innehavare av en liten gnutta hopp. Kanske...? Men jag vågade inte hoppas, tanken på samma besvikelse all over again maxad gånger två ville jag inte utsätta mig för. När torsdags morgonen grydde fick jag ett sms om att deras flyg skulle gå som planerat. Ville inte våga tro att de skulle komma, vad som helst kan ju hända innan de landat säkert på rätt flygplats. En timme senare fick jag ett sms om att flyget var försenat. 45 minuter senare landade "vi lyfter nu" i inkorgen. Kaaanske?
Och för i helvete - dem kom! Jag var som ett spralligt litet barn som fått träffa alla Disney-figurerna i deras kungadöme (Paris eller Orlando, spela roll). Som ur en film kom mamma ut genom hotellentrén precis när jag kom. Jag började springa. Längsta och bästa kramen. Jag kunde inte hålla mig för gråt. Sen kom pappa. Tårkanalen var inte torr kan jag lova. Jag grät väl och såg så där alldeles lycklig ut när vi gick in i lobbyn, så det resulterade i att jag fick stanna gratis på hotellet alla nätter. God jul alltså.
Vilken lyx vill jag lova. Inte behöva tänka på att spara pengar, bli bjussad på ätbarheter och äta konstant, kramas med mamma och pappa, ha brottningsmatcher med brorsorna, sova på hotell, inte behöva bädda sängen, hotellfrukost, inte behöva ställa någon himla klocka, mysa med familjen, äta ute, visa dem mitt London...
Folk frågar mig om jag fått några fina julklappar. Inte för att låta som en torrboll, men jag fick verkligen vad jag önskade mig. Jag fick fira jul med min familj. Sen fick jag Lovelia också. De gjorde henne på Build a Bear butiken i Westfield. Blir lycklig bara jag ser nalllebjörnen. De satt en bra stund på hotellet och förklarade alla meningar, ideér och tankar med hur, bakgrund och varför de gjorde henne. När jag tänker efter tror jag de fick med sig födelsecertifikatet...
Sen har vi Hans-Bertil också. Vi var inne på Jack&Jones, John och Jens handlade så in i norden mycket, vilket slutade med att de fick en massa gratis produkter, typ hörlurar och den där Hans-Bertil. Jens blev på strålande humör (snarare ännu mer strålande med tanke på att han precis fick en ny garderob), eftersom när vi åkte rulltrappan upp til butiken var hela deras vägg täckt med dessa coola voffsingar. Han ville ha en med bara ett öga - och så fick han det. Toppen! Glad lillebror, glad storasyster. Dock var resväskan på tok för fullproppad för att Hans-Bertil skulle få rum, så jag passar honom så länge. Tills vidare.
De ar har!
FAMILJEN AR HAR!!! Underbart, finns det nagon lyckligare tjej an mig? Spenderade dagen med att leka personal stylist till brorsorna. Vilka snyggingar alltsa, de passar ju i allt! Middag pa Vapiano, nu chillar vi pa hotellrummet. Dags for bringen snart. Hotellfrukost imorgon, yey! Nattliga bestyr
"Te, det ar losningen pa allt det. Pa varldsfreden, hungern, politiken, ekonomin, hostan..." Haha, anda sedan min mamma smsade och sa att deras flyg kommer lyfta (vet ni hur glad jag ar eller?!) har Ida och jag legat vakna och bubblat. Eller, hon hostar mest och svamlade ur sig ovanstaende citat.
Tavlan pa bilden har vi I the Gurl Mafia hort manga historier om. Ett mirakel att den hanger och ar he'll (typ) pa vaggen. God morgon forresten!Pa tu man hand
Motte upp Ida efter att hon slutat jobbet. Handlade mat, sen akte vi hem till en lagenhet hon ser efter just nu. 3 ratters middag, rose, film/tv och lite laptop-tjafs. Underbaraste kvallen pa jag vet inte hur lange. Att kunna ga omkring i pj's i en fin lagenhet som man vill, chilla framfor tvn, ata en massa och toppensallskap - oslagbart alltsa.
Poss poss
Ska vi säga puss och hej då kanske? Nu börjar dagen. Hur lyckas jag alltid bli så himlans sen? Talk to you later! Xxx
Btw, hur underbart känns det inte att ha vilka kläder man vill på sig?! Ingen jobbuniform, se proffisionell/uppklädd/buisness ut! Skönt att bestämma själv!
Onsdag that is
Här har vi ett gäng suddbilder från julfesten med jobbet.
Hur kan jag run out of time till och med när jag är ledig?! Dags att hoppa in i duschen, packa väskan, träffa min kollega Francesca (och äta någonting hoppas jag!) sen möta den lilla spillevinken Ida, åka hem till hennes gamla au pair familjs hem, mata katten, laga middag och ha lite sleepover. Ser fram emot det galet mycket! Vad mer? J, min familj kommer förmodligen imorgon!!!
Morgonstund har guld i mun
Dags att sticka till jobbet dårå. Ser fram emot det. Dock vet jag inte vart tiden tog vägen. Har mindre än tio minuter på mig att kirra lite frukost och slänga i mig den, borsta tänderna, hämta mina grejer och kuta ut genom dörren. Ingen "morgonstund har guld i mun" här inte.
Julklapp
Jag må vara världens tekniknörd och tönt, men fy fabian vad glad jag är över min julklapp till mg själv! Blackberry Curve 8520! Mmm, pretty pretty! Tycker om min Nokia E71 för mycket för att get rid of it, så den får hänga med med sna grymma funktioner ett tag till.
Tänk att vakna kunde bli så mycket enklare med BB. Internetuppkoppling så jag kommer åt Facebook och mailen (bland annat alltså) är ju helt fabulöst bra! God morgon va!
In your dreams baby
Inatt drömde jag att mina lillebror bajsade under en altan och mina kusiners pappa kastade det på mig. Jag drömde också om två olika jobbsituationer där min manager var inblandad och kom då utsökt att tänka på min kollega Sam som en gång sa att "man vet att man jobbar för mycket när man drömmer om jobbet".
Jag är hungrig som en varg. Kom hem supersent från jobbet igår, så jag varken pallade laga eller äta. Big breakfast - yes please!
Vad heter det på svenska?
Glada jobbtöntar och trötta jag. Får väl klassa mig själv som tönt också kanske...
Efter att ha varit hemma sjuk i helgen möttas jag idag av "I missed you!" och massa kramar från höger och vänster idag på jobbet. Känns bra att veta att man är omtyckt i alla fall. Skämt åsido. Spenderade större delen av dagen i the shirt stockroom och arbetade mig igenom flera boxes överfulla med skjortor som skulle upp på hyllorna. Och hyllorna ska vi inte ens prata om, vilket bombnedslag man fick arbeta sig igenom.
Ibland är jag bara så udda att jag tycker att något så tråkigt som vika och göra samma sak i flera timmar kan vara ganska trevligt, väldigt avkopplande liksom. Man får en massa tid att tänka, inte jobba med massa krävande kunder, vara för sig själv i ett varmt rum... Jag klagar i alla fall inte.
Ps. Ida, nu förstår jag verkligen vad du menar med att inte kunna alla jobbtermer på svenska. Man vet meningen och förstår betydelsen, men de svenska vokabuläret finns automatiskt inte där. Men vi är fullkomligt medvetna om detta och kommer därför inte omvandlas till Vickan Silvstedt kopior, lovar.
There's a reason for everything
Bild från Thailands djungel, ett år sedan med familjen.
Trots många kalla vintrar med snö och is lyckas inte Heathrow lära sig hur man går tillväga med detta. Min familj som skulle kommit hit ikväll fick meddelandet om inställt flyg, vilket gör mig hur ledsen och besviken som helst. Som jag sett fram emot detta. Jag har skrivit en lång lista på allt vi kan göra tillsammans, så de kan välja och vraka, jag har tagit ledig från jobbet och gjorde till och med mig extra fin idag för att de skulle komma. Men nej.
Jag försöker tänka att allt har en mening här i livet. Jag kommer kunna hitta på någonting annat skojsigt och kanske jobba lite extra. Huvudsaken är att de kommer hit över själva julen, det är det som är viktigast. Man vill ju inte ha någonting annat än sin familj närvarande under julen, inte sant?
Straight ahead
Plattade håret så nu glänser det så fint, är rakt, superlent och allmänt tillfredsställande att ta och titta på.
I min väska...
Fine, fresch, fierce
Ah men det känns så himla bra och fräscht. Rummet har städats och dammsugits. Jag har slängt sopor och tagit en lång, välbehövlig dusch och tvättat kläder och handdukar. Tog en kort promenad också för att få lite frisk luft i lugnorna.
Jag börjar komma på fötter igen. Däckade dock mitt i alltihopa av trötthet, känner att en till däckning är på intåg vilken sekund som helst. Men det känns mycket bättre. Det är städat och rent, jag luktar stört gott, har nytvättade kläder på mig, mina juliga ljus är tända... Blir tidigt sänggående för mig, ska jobba imorgon och tänker inte dö av utmattning efter en timme.
Frida Gustavsson
De här bilderna hamnar på min vägg så fort jag kirrat lite stickers.
Jag är helt bombsäker på att Frida Gustavsson (bilden längst upp till höger) gick i samma högstadium som mig. 99,99 % säker alltså. Det coola är att hon, om det nu är hon, inte var någon utstickare eller särskilt märkvärdig figur i skolan. Hon var med i elevrådet, hade en tvillingbrorsa och hängde med sina polare. Jag älskar när det löser alldeles utomordentligt för sådana typer senare i livet. Vem som helst kan göra vad som helst.
Written in the stars?
Jag småhatar mig själv lite grann för att jag säger det här, men jag tror det är bra att jag är sjuk just nu. Det är inte trevligt någonstans ska jag be att få tala om, men när min kropp har fått nog har den fått nog och då visar den det också. Sparkar bakut och säger STOPP för att få min uppmärksamhet. Är det karma, ödet, slump eller skrivet i stjärnorna?
Vad vet jag, inte vet jag. Vad jag vet är i alla fall att jag ska sova nu. Imorgon blir det ännu mer tråk-stanna-hemma, ta en dusch och äta mig frisk. Ibland är det bra att dra i bromsen och stanna upp lite.
På väg hem från kareoken i torsdags
Bild 1: Izabell skrattar glatt med sin väldigt fashionabla IKEA-väska.
Bild 2: Julia: Ida, det skulle se ganska kul ut om du hoppade upp och satte dig där *pekar på hatt/väskhyllan*. Två sekunder senare tittar Izabell och Julia överraskat på lilla Ida som ligger och poserar på hatthyllan. Go getter!
The Gurl Mafia
Men det här var ju så himelens fint skrivet, så jag är bara tvungen att kopiera det. Rakt av. The Gurl Mafia in our hearts.
Jag fick allt jag någonsin bett om i London. Jag har träffat de underbaraste människorna på jorden. Skaffat mig ett liv här som jag aldrig vill lämna egentligen. Tjejerna, åh, tjejerna...mitt hjärta gick i tusen bitar när vi sa hejdå idag. Var har alla dessa människor varit i mitt liv? Jag längtar redan till februari när vi kan ses igen. Fnissa, skrika, sjunga,gråta,skratta och dela roliga och hårda tider. Det fina med oss är att det aldrig finns några censurer, ingen bryr sig om vad som hände när man var 13 och dum, hur man var innan, eller ens hur man är nu...man bara är. Var och en har en plats i mitt hjärta. Vi är oslagbara och jag är så tacksam för all tid jag fått spendera med de. London är underbart, det tar aldrig slut. Här kan man kombinera ett trashigt uteställe på fredagen med Londons festelit på lördagen. Man kan vandra runt på Slefridges och dräggla över alla märken och häpnas över bra priser på secondhandfynd. Det kryllar av vackra män och jag var lycklig nog att träffa en av de mest intressanta människor jag någonsin mött. Jag fick vara kär och leva på det ett bra tag, dejtat som en galning och röjt som en galning. Ja, jag är så jävla nöjd. Jag ångrar inte en sekund av min vistelse här, det var det bästa jag gjort. Nu kommer jag hem med inte bara en massa erfarenheter utan även vänner för livet. London, don't worry, ill be back. Inga hejdån, vi ses snart.
J
Inte denna gången heller
Att man aldrig kan lära sig va?
Not already gone
Det gör faktiskt ganska ont i mig att det skånska lilla yrvädret lämnar London på lördag natt. För evigt liksom. Vem ska nu svara i telefonen med "Hallå din sena jävel!", ta tusen egobilder, garva åt sina egna skämt, äga på kareoken, skutta runt, armarna i luften, komma med kloka meningar, kännas så trasig men ändå så hel?
Winter mojitos
Sikken bra onsdag det blev! Blev bjuden på italiensk tre rätters linner (lunch/dinner) i Earls Court. Efter mycket om och men (Jubilee line togs ur trafik när jag satt på ett av deras tåg, hygglo) hamnade jag på Great Portland Road där jag svängde förbi på ett möte. Kontoret var så stört coolt interiörmässigt och folket som befann sig där var riktigt kreativa, inspirerande rackare till idésprutor.
Tanken var ju att vi skulle gå ut efter detta, men efter ytterligare lite om och men, så körde Ida och jag all in på att besöka favoriterna McDo och B@1 strax intill Piccadilly Circus. Winter mojitosen blev en bra avslutning på dagen.
Hey baby, I'm a rock star
Lattjo
En höstdag i South Kensington...
Inbillar mig att Ryan smittat mig via sms. Djup, slemmig hosta (keeping it freeesch!), är trött, har lite småont i kroppen och halsen. Blir nog ingen utgång för mig ikväll, tyvärr.
I vilket fall som helst så blir det en lattjo dag. Ska förvandla mitt hår från skitigt till skinande, sedan åka till min italienska kollega Francesca i Earls Court och bli bortskämd med lite hemmagjord italiensk lunch. Sen träffar jag nog den där lilla dansande muppen Ida och chillar på en böna. Kanske leta lite kalas- och sängkläder.
Förresten, är inte kalasbyxor ett helt fantastiskt coolt ord?
Tracks
It's like electric in our bodies. Everytime we're out clubbing and hear these ones, we get up from our seats and dance like maniacs. THE MAFIA <3
Dagens reality check
Idag när jag kom till jobbet sa jag till min supervisor som stod brevid mig "I love living in London. The city gives me reality checks every single day. I just got one like two seconds ago". Det må låta lusigt, men där satt jag, på huk framför mitt skåp där jag slängde in alla värdesaker. Jag tittade ner på golvet under tiden, tankarna flög bort ett par miljoner mil. När jag tittade upp igen kom jag tillbaka till verkligheten och den där välbekanta känslan som sa "Jävlar, jag bor i London!" dök upp igen.
Jag skulle gärna vara på resande fot för resten av mitt liv för att bevara den känslan för evigt. I fall in love with the city, I fall in love with people, I fall in love with places, I fall in love with food, clothes, money, laughter, everything that's new, imtimicy... platser som denna får mig att må bra.
Lukas
Korten på bordet dårå. Inatt trillade Kate och jag innanför dörren ungefär vid samma klockslag. I ett av smsen hon skickade skulle hon avrunda med "love". Detta diggade inte hennes BlackBerry, så den ändrade det av någon anledning till Lukas. Så nu knallar vi runt och säger "LUKAS" istället för love. Typ: Lukas you!
Så, nu behöver inte mina facebookvänner undra hur min pojkvän Lukas ser ut. För han finns inte.
The Breakfast Club
Efter några få timmars sömn ringer Ida med personlig uppväckning. Gullefjunet pratade med mig en stund för att försäkra sig om att jag inte skulle somna om. Sen ringer Kajsa och väcker mig lite till. Sen ringer jag till mamma och pappa. Efter totalt en dryg halvtimme på telefon var jag vaken kan jag meddela. Hoppade in i duschen, slängde på mig lite ihopsytt tyg och begav mig till brunch med the Gurl Mafia.
Vilket jäkla ställe. Väldigt undangömd, fantastiskt god frulle och supercool inredning. Stället är innehavare av the it factor. Kön ringlar utanför från 9 am till 5 pm. Det här ska jag introducera till vänner som kommer och besöker mig.
Christmas party
Ingen torr, tråkig julfest med jobbet inte! En av våra assistant managers hade reserverat en hel avdelning på baren/klubben GEM, cirka två minter från jobbet. I princip alla närvarade, mycket dans (som resulterade i svett och många rökpauser), skratt, kramar och dricka.
Ryan och jag tog en taxi hem, somnade vid fem, och vad som hände sen, det får ni läsa i nästa inlägg...
Jag ska bara...
Kanske dags att Alfons Åberga mig och städa lite?
Re-opening of Maya
Tja, det var inte mycket som gick rätt ikväll. Precis när jag kom ut från jobbet dog batteriet på min mobil. Eftersom brudarna redan skulle vara på plats på klubben skulle jag höra av mig när jag var på ingång, vilket blev lite knepigt utan fungerande mobil. Lyckligtvis erbjöd sig en kollega mig att stoppa mitt sim-kort i hennes mobil, men ser ni gó vänner, historien tar inte slut där. Mina kontakter är sparade på min mobil, inte sim kortet, så jag kunde inte ringa någon kontakt, för det fanns inga. Det enda vi hade att gå efter var ett sms som jag fått av Ida som av någon underlig anledning nästlat sig in i min kollegas mobil. Skickade iväg ett krissms och efter det hann knappt komma fram till dörren till klubben innan jag blev insläpad.
Schysst ställe, lite Mayaindiasktinspirerat, interiörmässigt. Coolt liksom och musik som var sjunga-med-vänlig. Ida och jag avslutade på topp, drog och käkade kinesiskt efteråt. Tog bussen hem.
Ungefär någon minut innan jag kommer hem inser jag panikslaget att jag inte hittar mina nycklar. Helvetesjävlaskit och herrejävlagudihimlen. Plingar på ringklockan drygt en miljon gånger, skäms för jävligt mycket när min värdmamma sömnigt öppnar dörren. En av mina housemates kom hem precis efter mig och lämnade ett öppet erbjudande om vin på rummet. Sa att jag skulle fixa lite på laptopen först, sen skulle jag komma. Han har loggat ut från facebook och lampan lyser inte längre genom hans dörrspringa. Kanske inte läge att knacka på och fråga om han sover/vinerbjudandet fortfarande gäller?
Ps. Ber till högre makter att mina nycklar ligger kvar på rummet. Antingen i skåpet eller omklädningsrummet eller i min väska. Feel free to shoot me om detta inte är fallet. Eftersom låset byttes för bara någon vecka sen (pga min andra housemate fick sin väska stulen, där bla laptop och nycklar låg) känns det inte läge att göra en tarvlig repris. Inte när det kostar stört mycket. London hörni... Sweet dreams!
Skickar en tanke
Fina lilla goa söta Carmen var duktig och pallrade sig till The Walkabout igår, även om hon var lite halvsjuk. Stackarn, är riktigt dåligt idag, så det blev ingen re-opening party på Maya för henne. Get well fast Camz!
Alltid samma visa
Hur kommer det sig, oavsett hur många timmar man går upp i förväg, att det alltid slutar med att man är superstressad, smäller igen dörren och kutar till jobbet som en annan gasell för att hinna i tid till jobbet?
Jobb till 11, sen blir det nylanseringsgalej på Maya direkt efteråt! Funfunfun!
Viiiitt viiiiin med iiiiis iiiiii
Tja, så här var kvällen. Mycket garv, sång och dricka. Kajsa (som är skåning) och jag har fått tjing på att prata extrem stockholmska, med andra ord linginöska. Vi får se hur lång tid det går innan vi driver de andra till vansinne...
Walkabout
Jag kommer rusandes till den australienska puben Walkabout i Finchley Road, där det kvällen till ära är kareokekväll (det är det i och för sig varje torsdag). Dörrvakten frågar av rutin om legitimation. Medan han konfunderat letar efter bevistets födelsedatum öppnas dörren och en välbekant sångröst dundrar genom högtalarna och ut i vinterkylan.
Julia: I think that's my friend singing...
Dörrvakten: Yeah, it is.
Julia: I thought I recognized her voice... Do you know where they're sitting?
Dörrvakten: It's the swedish girls, isn't it? Yeah well, the usual, to the right by the stage.
Jag älskar verkligen att tjejerna i the Gurl Mafia har så starka personligheter. Ingen av oss är någon tyst mus som sitter och trycker i ett hörn. Vi skrattar högt, pratar om underliga saker, bryr oss inte om folk tittar kontigt, driver med varandra, delar med oss av svårigheter, stöttar varnadra och glädjer oss i varandras medgång. Jag har aldrig någonsin mött ett såndant gäng innehållande så fria själar. De är fina människor vill jag lova och det gör ont att några kommer åka hem för att börja plugga. Det har varit en amazing tid, jag är stört tacksam för det som varit. Men det är fortfarande tid kvar, så vi ska njuta till tusen!
Monkey and me
Gårdagskvällen bestod av samlad Gurl Mafia trupp på restaurant Monkey and Me på Baker Street. Gräsligt bra ställe, god mat (tyckte alla utom Angelica som svettades som en gris och fick smaklökarna sönderbrända) och självklart trevligt sällskap.
Nykomlingen Sabina (Kajsas ersättare som au pair), jag och Kajsa drog sedan vidare till svenska puben mittemot svenska kyrkan och snackade diverse problem över glögg. Kanononsdag med andra ord!
Costa
Igår tog jag en lång sovmorgon (har en tendens att sova riktigt länge när jag är ledig, många timmar att ta igen), sedan åkte jag och mötte upp Isabelle för en kaffe på Costa. Asmysigt, mycket snack hade vi att ta igen. Drog sedan till H&M och gick därifrån med en välfylld påse.
Costa
Igår tog jag en lång sovmorgon (har en tendens att sova riktigt länge när jag är ledig, många timmar att ta igen), sedan åkte jag och mötte upp Isabelle för en kaffe på Costa. Asmysigt, mycket snack hade vi att ta igen. Drog sedan till H&M och gick därifrån med en välfylld påse.
Hampstead Heath
Gillar att jag utnyttjar mina lediga dagar till fullo. Ska berätta om igår lite senare, men först idag. Efter toasts till frulle och en snabbdusch åkte jag till Carmen och chillade lite. Sedan tog hon mig till Hampstead Heath, en park där man har utsikt över hela London. Otroligt vackert, och det fick Camz minsann höra, upprepade gånger.
Åkte sedan till jobbet och hämtade min lånespec. och tog en titt på nästa veckas schema. Morr säger jag bara...
Dags att göra mig i ordning för en kareokekväll med the Gurl Mafia. Vilka fina tjejer alltså.
Rus
Nyduschad, kroppen fylld till bredden med onormalt mycket energi, känner mig lite småsprallig och glad. Oh well. Dags att rusa till tuben, kaffe med Isabelle, sen får vi se vart dagen bär! Puss puss puss på er!
Musikkollektivet
Min fd kollega (som pluggar tyska i södra Tyskland as we speak) introducerade mig i somras till detta bandet. Gitarristen är hennes pojkvän. Helvetesjäklaskit vad glad jag blir av deras låtar, fortfarande! De ger hopp, peppar och gör mig glad. Sitter och gungar med och tänker att livet inte är så dumt trots allt.
Vilken dörr ska jag öppna?
Fasen, blir förvirrad bara jag tänker på framtiden, det finns så jäkla många möjligheter. Vad ska man välja, vad vill jag, vart ska jag bo, vart ska jag plugga, vad vill jag plugga, vill jag ens plugga, hur tjänar man massa pengar, vad gör mig lycklig, hur gör jag andra lyckliga, vilka betyder någonting för mig...? Blir helt snurrig.
En av alla anledningar till att jag flyttade hit till London var för att jag under tiden jag jobbar ska fundera ut svar till dessa frågor. I alla fall vad jag vill göra i framtiden. Efter London.
Härom veckan gick jag med Isabelle på Oxford Street kvällstid. Stämningen, den massiva julbelysningen överallt, två vänner från två olika länder, människorna som rusade förbi på gatan... "Oh my God! Isabelle, can you believe that we are actually in London?! We live in freakin London, how cool is that?!" Ända sedan jag kom hit händer det titt som tätt att jag vaknar upp från mitt dagdrömmande och ser staden. Jag vet ju att jag är i London, men det är så lätt att fastna i vardagen att man glömmer bort att vara här och nu.
Jag älskar att jag flyttat hit. Jag förverkligade en dröm. Vad jag gått och pratat om hur länge som helst gjorde jag. Jag öppnade en dörr och gick igenom den, no regrets. Det blev hur bra som helst. Kan nästan bli lite arg på mig själv ibland, för jag lever för mycket i framtiden. Okej, jag flyttade till London, en dröm som gick i uppfyllelse (tack vare mig själv), bra. Nu då? Vad är nästa steg? Jag är en så sjukt rastlös själ, det här livet känns för kort för att stanna på ett ställe för länge. Vad är nästa steg i planen? Detta ger mig panik, för jag vet inte riktigt vad nästa steg är, jag har ingen direkt färdigutvecklad plan och det känns som ett jävla slöseri med tid. Jag blir så otålig.
Sam Bruce
Min kollega är en liten kändis här. Skateproffs som spelade in en realityshow med några andra groms för några år sedan, först i USA och året därpå i Australien. Bästa tiden i hennes liv, enlig henne själv. Hon hade sponsorer, reste runt i hela världen och tävlade och grejer, men sen slutade hon jobba med dem och arbeta på egen hand. Så jäkla skön tjej, hon babblar nonsens och konstant, riktigt underhållande. Härom helgen hade man stängt ner all trafik på hela Regent och Oxford street. Event, framträdanden, marknader osv fanns på gatorna istället för bilar. Sam kom till jobbet i buisnessklänning och klackar. När hon kom tillbaka från lunchrasten sa hon "The had a skateramp out there so I skated!". Kan bara tänka mig hur underhållande hon måste sett ut i vans och finklänning... Det är så hon är, skön tjej det där.
Gaga style
Ja ja
I already did that, stupid fortune cookie! ;)
Tru dat
Love, JL
But I'm freezing
Precis innan jag stack till jobbet. Om jag bara visste vad som väntade...
Usch, vilken jäkla dag! Lagret för accessoarer är svinkallt - där jobbade jag de första timmarna. Kollegor kom in lite då och då, slutade med att de satte på mig mössor och massa halsdukar för att jag inte skulle frysa ihjäl.
När jag precis städat i ordning och går ut i butiken för att värma mig, får jag order om att gå upp och jobba i kassan på damavdelningen. Döden dö. Vi har enorma glasdörrar som står öppna och det blåser in kall vinterluft, så det är (faktiskt utan att överdriva) lika kallt där som det är utomhus. Jag med min tunna klänning stod och hackade tänder, hade axlarna uppe vid öronen och stod med armarna i kors när jag hade några sekunder över för att hålla värmen. Tror ni inte managern då kommer och säger:
"Julia, you can't stand like that. It looks unprofessional."
"But I'm freezing."
"Go and get yourself a scarf."
Ja men visst! Som om en halsduk skulle göra susen! Stod där i drygt 3 timmar. Efter att kollegor givit mig medlidsamma blickar och sagt God Bless You/You're as cold as a popsicle stod jag inte ut längre. Sa att jag skulle bli sjuk om jag fortsatte stå där. Då vart det eld i brallan. Under min rast fick jag låna en tjocktröja av en kollega som var alldeles stor, varm och härlig. Tog emot att gå tillbaka till arbetet efter det.
Är dödstrött och har ont i kroppen. Dricker världens största kopp té nu och ska hoppa i säng alldeles strax och sova ut imorgon. Den kuren bör räcka för att jag ska vara fit for fight för morgondagens jobb.
Vill bara addera att jag med flit skrivit ganska negativt och flikat in med en smula sarkasm. Jag är inte bitter. Inte á la Tony Richardsson alltså.
Torsdag
Mot:
jobbet!
Julvibbar
Vackraste julgranen jag sett i hela mitt liv! Enorm, maffig och perfekt grön!
Mina damer och herrar, låt mig introducerade er till min vän Fred. 
Den lilla mängd snö som landat i England är en stor hit. Som svensk är man ju van vid snö och rynkar bara på näsan, det ser ju baske mig bara ut som ett tunnt lager kokain på marken!
Innan jobb
Jobbar 2-11 pass idag, så efter att sovit ut ordentligt, käkat baked beans on toast till frulle, har jag börjat med lite husliga sysslor. Städa, dammsuga, tvätta, bädda sängen... ska hoppa in i duschen snart också! Puss!
