As we speak.

Åh, vad jag gillar att vakna av mig själv. Efter att ha legat vaken en stund öppna ögonen och tänka, "Nu vill jag kicka igång dagen!" Speciellt när man är ledig och bara har roliga grejer inplanerade. Nej, vad sägs om lite frulle, en gnutta smink och kläder anpassade till Londons 8 grader celcius?

Det var bra att jag tvingade mig sjalv att ha en ordentlig hemmadag idag. Har skypat med familj och vanner hemma i Sverige, skrivit, malat naglarna, tankt en hel del. Det ar under dagar da jag egentligen inte vill vara hemma, men anda ar det som jag kommer till manga bra insikter. Jag har kampat stenhart med att inte tanka pa hur rastlos jag var idag och bara tankt sa det knakat. Aven om allt kanns pa topp kan det ibland vara bra att ta ett kliv bort fran allt och bara fundera over situationen, livet, nuet. Allt liksom.

Pa mornarna innan jag ska till jobbet brukar jag drabbas av kladpanik. Hjarnan har inte riktigt slagits igang, sa man pallar liksom inte tanka. Har jag tur ar Sophie hemma och oppnar sin magiska garderob och plockar fram det ena plagget efter det andra. Haromdagen kom jag over en klannig som jag typ levt i sen dess. En klannig som ser ut som ett tight vitt linne och sedan en ljusbla jeanskjol som sitter hogt i midjan, one piece. Market heter Bardot och ar inspirerat av, just det, Brigitte Bardot.

Det fick mig att tanka pa vilket jadrans stilikon hon var. Det dar superlanga, perfekt blonda burriga haret med lite busig, halvlang lugg. De fylliga lapparna och de kattliknande ogonen. Kroppen, kladstilen. Avslappnat uppkladd semesterstyle. Sexig romantik.

Titta pa bilderna igen, en efter en. Sug in miljon och skonheten i bilderna och forsok tanka er in i vad som hande i just det ogonblicket nar bilden togs. Jag alskar det har med livet, det finns sa mycket vackert att titta pa!

Harom veckan lovade jag Sophie att jag skulle hjalpa henne boka biljetter till Paris, eftersom hon aker dit i helgen. Sa igar kvall nar jag kom hem bad jag henne att vacka mig 11, och jag inte redan var vaken da, sa vi kunde boka biljetterna tillsammans innan hon akte till jobbet. Tidigt pa morgonen vaknar jag av att det knackar pa dorren. Jag tror jag drommer forst, sa jag later det vara. Sedan kommer Sophie in sager "God Julia, it's really cold in here", varpa hon lagger en filt over mig. Jag somnar om.

Vid 11 var jag inte sa jakla pigg. Vaknar av att Sophie ropar och borjar kasta kuddar pa mig for att jag ska vakna. Funderar pa om hon kommit in pa mitt rum tidigare under morgonen, eller om jag bara dromt det. Nar vi senare haller pa att boka Paris biljetterna far jag, utan att fraga, svar pa tal.

S: You know that you were talking in your sleep this morning?
J: No, I wasn't. I don't talk in my sleep.
S: Yes, you were. That's why I came into your room, I wanted to check up if you were okay.
J: Really? What was I saying? Did I talk in english or swedish?
S: I don't know. I couldn't really hear what you said.

Men ofta! Jag har aldrig fatt hora att jag talar i somnen tidigare. Vad dromde jag, vad sa jag, varfor sa jag det, varfor talade jag i somnen typ forsta gangen nagonsin just i morse? Kom igen, jag vill veta!

Söndag. Sov ut, skypade fina mamma och pappa, städade hela huset, tog en promenad till Wood Green Shopping Centre och handlade lite. På kvällen körde Sophie och jag nämligen lite slumber/housewarming party hemma hos oss. Succé! Mickael, Ida, Katrina, Francesca, Alberto, Sophie, jag och Matthew. Pizza Hut, goda drinkar, musik, tokmycket skratt och lite för hög volym. Min dubbelsäng uppskattades enormt, och med det menar jag att Matt, Fran, Mickael och jag delade på den när vi väl höll truten och sov. Alltså, Matt tog upp halva sängen, vi andra tre fick dela på den andra halvan. Finns det hjärterum finns det stjärterum.

På morgonen såg jag fram emot att komma ner till köket och äta resten av pizzorna som fanns kvar. Jag kommer ner till köket och finner Alberto och Mickael med överraskade blickar. De hade ätit upp allt. Grabbar va?

Vad har jag gjort mer? Städat hela huset (igen), tagit en liten promenix och degat i sängen framför Gossip Girl. Precis vad jag behövde. Nu börjar det dock kännas som att jag håller på att dö, så farligt trött. Vad sägs om en powernap, lite smink, nya kläder och sushi middag med Sabina och Ida i Chinatown? Jaraaaaa!

Sabina, jag och Ida i lördags.

Okej, nu har jag semester i en vecka. Efter mycket om och men bestämde jag mig för att stanna i London denna vecka, vi får se hur det går. Har mått som jag förtjänat idag, så att bara ligga i sängen och kolla på Gossip Girl har fungerat alldeles utmärkt. Dock börjar jag känna mig något uttråkad, är så väldans van vid konstant fart och fläkt. Ska se till att sysselsätta mig under veckan. Blir nog inga problem. Fick ett kul kort av Ida innehållande en väldigt fin text som hon knåpat ihop själv, där det bland annat stod: Livet i London går antingen upp och ner, runt och runt eller står alldeles stilla. Njut av bådadera. Njut av varje sekund av virrvarr. Eller stillhet.

Okej. Upp till bevis.

Mamma, det här inlägget är lite speciellt riktat till dig. Nu har jag flyttat från East Finchley till Turnpike Lane (kolla in din tunnelbanekarta). På flyttdagen fick jag hjälp av Sophie och Francesca. Vi tre och 8 stora resväskor. På tunnelbanan. Där det bara är långa trappor. Fick ganska mycket hjälp av gentlemen. Jag gick med en tung resväska i trappan och vände mig om och trodde jag skulle få se Francesca i släptåg. Istället såg jag en man i 30-års åldern - med den största väskan ovanför huvudet, som om den var lätt som en fjäder.

Efter fyra timmar var alla väskorna på plats i mitt nya hus. Vi stannade inte ens för att pusta ut, utan drog direkt till IKEA. Städade precis rummet och tog ett kort för din skull, så du får se hur jag har det, lite grann i alla fall. Jag lever, jag jobbar som en tok, har precis flyttat, är så glad för att jag bor i samma hus som Sophie, min supervisor och nära vän.

Jag har varit på Bella Italia utanför mitt jobb med Ida och käkat middag och stått vid Thames floden, nattetid när hela staden var upplyst och känt hjärtat slå ett extra slag i sekunden. Idag ska Sophie och jag shoppa på Chanel, Louis Vuitton, Prada, Tiffany, Gilly Hicks (kommer du ihåg den där BH:n jag fick på julafton? den kommer därifrån).

Älskar dig otroligt mycket. Hör av mig snart. Xxxxxxxxxxxxx

Hur lycklig är man inte när man får spendera en hel fredagkväll med sina barndomsvänner? Dana och Petra, vilka fina tjejer alltså. Körde på kinesiskt restaurang med fyla små lättel och vitt vin. Jocke kom och hämtade oss. Hem till mig där vi satt och garvade oss igenom kvällen.

Miljoner tack för födelsedagspresenten tjejer. Ses i London nästa gång? Kärlek kärlek från er Julia.

Jag som jobbar mycket med att hitta rätt kostymer till kunder, dör ju lite av den här bilden. Bild på hur en perfekt kostym ska sitta!

Jag ser inte Colin Firth som någon superhunk, som man dreglar över att bara titta på. Ja menar, kom igen, snubben är 50 bast, har fru och tre barn. Nej, det som jag faller för är hans personlighet, tolkningarna av karaktärerna, karriären och hans attityd. Han är inte en sån som kutar omkring på kändisfester och kindpussas och gör dumma saker. Han är en familjefar som är en grym skådespelare och står dessutom med båda fötterna stadigt på jorden. Inspire me, yeah.

Kerstin Gezelius skrev i DN Kultur om Colin Firth idag, 040211:
- Jag kan inte föra mig bland folk, men jag vet vem jag är ("Stolthet och Fördom"). Jag har en tröja med en stickad älg och en slips med snögubbar på men jag vet vem jag är ("Bridget Jones dagbok"). Jag vet att hela huset tror att vi ligger med varandra men jag vet vad jag gör, jag målar en tavla och jag är inte skyldig att förklara mig för någon ("Flicka med pärlörhänge"). Jag är en inbjuden voyeur och dålig på att leva, men jag vet vem jag är ("En enda man"). Jag stammar och framstår som efterbliven, men jag vet vem jag är ("The King's Speech".)

- Det går inte att utplåna Mr Darcy. "Stolthet och Fördom" är långt ifrån hans bästa verk, men det var den första rollen som matchade just hans skådespelartemprament och moral. Darcy-karaktären höll ihop det flytande hos Firth och gav honom oväntad inre styrka. Det har också, nu femton år senare, gett honom tre hundra grupper på Facebook med namn som "I suffer from the Mr Darcy syndrome and it has fucked up my love life" eller "Jane Austen should be executed for inventing Mr Darcy"

När pappa och jag satt i bilen idag och snackade, förklarade jag att jag kände mig så töntig som säger att jag "varit på Café Opera". Här är coola jag som hänger på Caféééé Operaaaaaa, typ. Tydligen hängde han där en del när han var i min ålder, så han gav mig världens tips som jag ska börja använda. Jag har varit på FIKET! Oerhört ironiskt och fyndigt, tjing!

Café Opera med Andreas och Jennifer.

Hade sjukt kul igår! Förstår inte varför jag inte varit på caféet tidigare. Jättefin lokal och jättebra musik. Har fortfarande lite ont i fötterna.
Dansade, gled omkring och spanade B-kändisar i mängder. Julia bouncade in i MTV-Shire och jag råkade säga till Jimmy Jansson. Andreas tyckte Kenza var fräääääsch. Inte fy skam.

Började dra oss hem klockan två. En promenad från Norrmalmstorg till Roslagsgatan senare, ett donkenbesök och en bussresa senare så var vi hemma strax efter fyra.

Vaknade alldeles för sent idag (what's new). Julia sov över här och jag fick bokstavligen sparka ut henne tio minuter innan tåget skulle gå så att hon skulle hinna. Värre tidsoptimist får man leta efter! Träffades igen hemma hos Mahilda med Maja också!