Ni vet känslan när man suttit hurlängesomhelst och letat en resa, man väl kommer till skott och bestämmer sig, slutligen bokar och möts av bokningsbekräftelsen på mailen? Lättnaden, äntligen liksom, snart är vi på väg!

Well, snopen man blev idag då! Jag och Ellen ska till Rom, så när jag väl hittade en resa och slog till, lyser en röd text som säger att ett "fel" uppstod när bokningen skulle genomföras = bokningen är inte bekräftad = jag måste ringa till resebolaget imorgon och vifta lite med pekfingret. För så klart, när man blir lite sådär smått panikig och vill ha problemet löst nununu, har de sämst öppettider. 9-15, vad är det för skit?!

Oh well. Det finns en mening med allt som händer. Rom-resan är alltså kanske bokad, jippie!...?

Den här dunderförkylningen måste verkligen gilla mig, den vill liksom inte släppa taget! Mår inte särskilt mycket bättre sen igår, kanske lite mindre feber. Vill bara bli frisk, träna, jobba och lattja runt med polarna! Typiskt att jag skulle opereras i denna tid, end up med världens mesigaste immunförsvar - när i stort sett hela Sveriges befolkning går omkring som vandrande baskilusker. Likt en tvättsvamp som suger åt sig vatten, drar jag till mig virus. Mumma! Eeh, not!

Som tur är har jag lite underhållning. På dagarna glor jag på nissarna på Upper East Side, på kvällarna snicksnackar jag med buddies i luren. Kunde ju varit värre om man säger så. Tydligen låter jag förjävlig...

Fy satan vad drygt. Förkylningen är värre och jag kunde inte sova i natt på grund av feber, så det blir till att stanna hemma idag. Läste på på nätet, och då stod det att vid förkylning ska man vila och dricka mycket vatten och vid feber ska man stanna hemma från jobbet. Inbillar mig att om jag är hemma och vilar idag, lägger det sig lite och jag är tillräckligt bra för att kunna gå till jobbet imorgon. (Under tiden drömmer jag mig bort till platsen på bilden)

Visste du att...
* Man i genomsnitt har två förkylningar per år?
* Fler människor dör av fallande kokosnötter än hajar?

Alltså, det är ju rent ut sagt löjligt på vilken amatörnivå mitt immunförsvar ligger! Blir så upprörd, har det inte skolats bättre eller? Lyssnade det inte på läraren? Pff.

Vaknade upp i morse och var DUNDERförkyld. Näsan är täppt och bara rinner, ögonen känns svullna och det går knappt att hålla dem öppna, huvudet har troligen stoppats med bomull under natten, vaknade med ont i halsen och kroppen vill bara ligga nergosat under duntäcket och gå i dvala. Det gör lite ont i den liksom, som precis innan man blir sjuk.

Stoppade i mig kosttillskott, Alvedon, c-vitamin och var ute på en promenad i solen (=d-vitamin och frisk luft). Slocknade direkt när jag kom hem av utmattning.

Blev sedan bio med a special someone. Under normala omständigheter hade jag skuttat runt som en gasell efteråt med överskottsenergi, men nu kände jag mig mest som en vandrande reklam för förkylningar.

It is what it is. Vill bara bli frisk så jag kan börja träna ordentligt, så mitt immunförsvar kan få en skjuts upp tills nästa nivå. Hatar när jag inte har tillräckligt med energi, till och med så att jobbet känns jobbigt. Bring back the old me!

Skulle egentligen ursäkta mig för att ni får läsa ett sådant sakligt förkylningsinlägg, men ni får faktiskt skylla er själva (sagt med glimten i ögat).

Hoppas ni haft en bra helg och att ni är friska och glada. It's all that matters. Natti

Igår när jag kom hem från jobbet, efter att ha jobbat över flera timmar, var jag arg, trött och ledsen. Orsak? Privat. Jag var ute och gick i kylan en halvtimme, fort gick det, jag var så arg. Det hjälpte lite. Sen kom jag hem och bara släppte allt där jag stod. Sket i att det blev stökigt och fult. Jag bara sket i det. Oredan matchade mitt humör på något vis. Somnade tidigt.

Vaknade imorse i röran. Såg allt och påmindes om att jag inte var på topp igår kväll. Samsades med den tanken och insåg att idag var en bättre dag, en dag då man städar undan skiten, både inombords och röran omkring sig. Det blir väldigt teraputiskt för mig, att städa rummet blir som att städa up mig själv. Hokus pokus filliokus flum plum kanske, men gissa vad? Det skiter och i, för det funkar för mig.

Peace out.

Ikväll har Ellen inflyttningsfest med ett gäng härliga brudar. Jag har blivit beordrad att vara med henne heeela dagen, göra i ordning i lägenheten och fixa oss. Kommer på mig skinnklänningen ni ser i bild (den är så jäffla het!) med det stora halsbandet. Svarta strumpbyxor, sotig make och lockat hår. Dricka vin, lyssna på musik, röka, umgås och skratta. Jag är ung, jag får göra vad jag vill.

Puss!

I torsdags hade jag namnsdag. Farmor och farfar hade som vanligt koll på läget och grattade mig på Julia-dagen. Kärlek till mina fina farföräldrar. Jag måste bara flika in att de betyder hur mycket som helst för mig. Det är så synd att jag har ett sådant späckat schema, annars hade jag hälsat på dem och hittat på saker med dem ett stup i kvarten. Fina Sonja och Artur (eller ska vi säga Helge, farmor? Hehe.)

Hur som haver, farmor tyckte att det var dags att jag la upp lite bilder från London, hon ville veta och framför allt se hur jag haft det. Mamma med för den delen. Så farmis och mami, här har ni. Enjoy.

Efter 9 månader fick jag äntligen komma till mitt underbara London. Som jag har saknat det! Det var underbart att träffa mina närmsta soldater från den tiden, en svunnen tid. Ibland känns det bara som att jag drömt alltihopa, att det inte hänt på riktigt. För det tillhör ett annat liv. Det var så länge sedan (okej, 9 månader är kanske inte så jättelänge sedan), jag var en helt annan person. Det senaste året har jag bott i London och jobbat mig upp till stylist, levt på en extremt tight budget, jobbat otroligt mycket, festat ännu mer, sedan flyttat tillbaka till Sverige och hunnit börja jobba på bank, varit i ett förhållande (det kunde ni inte tro va?!), varit sjuk konstant i princip i ett halvår och slutligen opererat bort halsmandlarna. Det är alltså en hel del jag har hunnit med, och det har förändrat mig som person. Det är ingenting jag tänkt på själv, men när jag var i London och träffade alla gamla rackare fick jag höra otaliga gånger att jag förändrats. Vackrare, mognare och I know who I am; alltså jag vet vem jag är och står för mina åsikter, samtidigt som jag respekterar andras. Det var väldigt fint att höra, och eftersom jag fick höra det från flera håll vid olika tillfällen tänker jag att det måste stämma. När jag tänker efter så vet jag att det stämmer. Julia 2.0.

Tiden har bara flugit iväg, och jag håller på och flänger fram och tillbaka som en vante i, vanlig ordning. Jag som sa till mig själv att det skulle bli nystart efter halsoperstionen, ta det lite lugnare och få mer tid för mig själv, inte stressa runt lika mycket. Men det är ju rent ut sagt omöjligt när jag reser, jobbar mycket övertid och framför allt har vänner som vill ses nununu. Det är underbart att vara omtyckt och känna sig behövd, men det är svårt att hålla lugnet när man har drygt 15 pers som vill ses på en och samma vecka. Det går inte utan att få ett metal breakdown, så jag måste säga nej till en del och då känner jag mig som världens sämsta vän. Och lite smått knäpp i huvudet när man planerar in grejer med dem typ en månad i förväg för att man ska hinna umgås med alla... Det är ett otroligt dumt och obetydligt problem på det stora hela, men det är mitt liv, alltså mitt problem - alltså spelar det roll.

Ah, vad härligt och skönt det känns att ha fått ut detta i luften! Puss på er!

Ps. Tulpisar som mami, bland annat, fick i födelsedagspresent. Färska blommar i en vacker vas är bäst!

I bild har ni veckans sista middag. Jag knallade runt i mathimlen, så otroligt gott! Nötfärs/rödbets/fetaost- biffar, rotfrukter i ugn (morötter, palsternacka, potatis, rödlök och vitlök) och sallad (isbergssallad, tomater, mozzarella, pinjenötter, sesamfrön). Åt precis rätt också, ni vet så man känner sig perfekt mätt. Greeeat!

London nästa helg. Sophie har meddelat att en Valentine's present väntar på mig, så jag kände att jag behövde kirra någonting till bönan. Bara hennes födelsedagspresent kvar nu!

Svängde förbi en smyckesbutik, vad jag hittade ser ni på bilderna. Sjukt söt butiksbiträde; när han scannar in doughnuten frågar han "Eeeh, vad är det här?" Jag fnissar ihjäl mig inombords, men jag kan ju inte göra bort killen och skratta rakt ut, när han är så cool och faktiskt frågar. "Man fäster den i hästsvansen och trär håret runt den, så blir det som en maffig och snyggt gjord knut" svarade jag. Han såg nöjd ut med det svaret.

Håller på att bryta ihop, kan inte sluta fnissa. Fick nämligen precis följande sms:

Älskar den här tunnelbaneföraren! "välkommen till östermalmstorg, sthlms creme de la creme. Nu kommer dörrarna gå igen. SEEEEEE UUUUUUUPP!" Haha! <3

Kom hem sent från Ellen igår, så jag gosade in mig under duntäcket ännu senare. Mobilen dog, så jag laddade den och tänkte inte på att ställa den på ljudlöst läge innan jag somnade.

Tidigt på morgonen väcks jag av ett sms från en vän som är i Thailand - och kan såklart inte somna om. Gick upp och åt frukost, sedan tillbaka till sängen för att somna om, vilket inte gick något vidare. Håller på att bryta ihop vad trött jag är nu.

Igår vaknade jag av mig själv, tidigt. Kunde inte somna om. Häromdagen ringer Dennis, fyra på morgonen. Tänkte först svara, men så såg jag var klockan var och blev skitlack. (Frågade honom dagen efter varför han ringt. Får ett "Hur ska jag veta? Klockan var fyra på morgonen!" tillbaka, haha!) What's up med mig och inte sova ordentligt? Dock så känns ens egna "problem" alltid större än vad de egentligen är...

Så nu ger jag upp. Sätter igång lite musik och börjar pyssla med mina grejer från IKEA istället.

OSIS torrshampoo och Moroccan Oil - finns inget bättre! Sprayar på torrshampoot när jag har ont om tid (plus att tvätta håret för ofta är inte heller bra) och använder oljan varje morgon eller när jag ska platta, locka eller föna håret. De doftar urgott och håller vad de lovar, ett tips bara!

Vilken produktiv och härlig gårdag! Hängde med Ellen hela dagen. Hon hade på sig en oversize-mössa som gjorde att håret inte syntes, så hon såg ut som en riktig hottentott. Kallade henne för "hottentottarn", vilken inte alls uppskattades, så det fick bli pottsork istället - därav rubriken till inlägget.

Vi solade, körde sjukt mycket bil (känslan av att glida runt i bilen UTAN föräldrar är en svårslagen frihetskänsla), snabbvisit på IKEA, skruva ihop allt, storhandla, duscha, laga mat, äta hela kvällen, kirra naglarna... Riktigt bra lördag helt enkelt!

Jag fick värsta aha-upplevelsen vid frukostbordet imorse. Pappa och jag satt djupt nersjunkna med näsan i varsin tidning; han i DN och jag i A Perfect Guide, som helgen till ära gjort ett helt nummer ägnad åt Svenskt Tenn. Chefredaktören Hugo Rehnberg fick frågan om vilka sidor man inte får missa. Normalt sett brukar han säga några sidor som faktiskt är bra, men den här gången påstod han att man bör läsa hela tidningen, från första till sista sidan. Så jag tänkte, jag får väl göra det då.

Ju fler gånger jag vände blad, desto mer och mer spärrades mina ögon upp. Jag tänkte, är inte detta väldigt likt...? Kan det vara...?

Jopp, personen jag kom att tänka på var min mormor. Min älskade, underbara mormor som tyvärr inte finns längre. När jag gluttade igenom sidorna såg jag likheterna med hennes hem. Prylar, möbler, stilen... allt påminde helt enkelt väldigt mycket om henne. Men jag läste även att Estrid Ericson (Svenskt Tenns grundare) vägrade att ett hem enbart skulle bestå av pryttlar från Svenskt Tenn, utan att det skulle blandas med möbler från tidigare och andra privata saker, för att det skulle bli personligt och eget.

Lite den känslan fick jag, som om jag satt under ett träd och fick ett äpple i huvudet, när jag läste och kom att tänka på mormor. När hon gick bort behöll jag (bland mååånga andra grejer) en väska. Och nu när jag bläddrar i tidningen inser jag att, just det - den är från Svenskt Tenn. Who would have thought?

Aldrig tidigare har jag tänkt nämnvärt på märket, men med denna insikt in my hands tror jag att jag helt plötsligt tycker väldigt mycket om Svenskt Tenn...

Och när vi ändå är inne på ämnet kollegor; ni ska bara veta hur bökigt det är att vara någorlunda nyttig och äta frukt när man har just såna kollegor som gömmer sötsaker lite här och där (se bild) och även köper sånt godis som de inte tycker om, men är väl medvetna om att jag älskar. Jag fick kläcka ur mig följande mening idag "Men Tanja, du får sluta köpa godis! Vi vet alla vems mage det hamnar i i slutändan."

På grund av det underbara vädret (var vänlig notera ironin) kom jag lite senare än planerat till jobbet idag. I 40 minuter fick jag stå och vänta i kylan, roligare saker kan man ha för sig!

Kommer till jobbet, av med dunjacka, vinterskor och hela köret. Ett par minuter senare dyker det upp ett mail i gruppmailen, skickat av en kollega. Ämne: har Julia en ny frisyr idag? Bifogad fil: bild på LILLA MY.

Detta tyckte gruppen var fantastiskt roligt, eftersom jag dagen till ära hade slängt ihop en knut på huvudet. Fick även höra att det matchade mitt humör alldeles utomordentligt, vilket jag bitskt dementerade...