Tja, det var inte mycket som gick rätt ikväll. Precis när jag kom ut från jobbet dog batteriet på min mobil. Eftersom brudarna redan skulle vara på plats på klubben skulle jag höra av mig när jag var på ingång, vilket blev lite knepigt utan fungerande mobil. Lyckligtvis erbjöd sig en kollega mig att stoppa mitt sim-kort i hennes mobil, men ser ni gó vänner, historien tar inte slut där. Mina kontakter är sparade på min mobil, inte sim kortet, så jag kunde inte ringa någon kontakt, för det fanns inga. Det enda vi hade att gå efter var ett sms som jag fått av Ida som av någon underlig anledning nästlat sig in i min kollegas mobil. Skickade iväg ett krissms och efter det hann knappt komma fram till dörren till klubben innan jag blev insläpad.

Schysst ställe, lite Mayaindiasktinspirerat, interiörmässigt. Coolt liksom och musik som var sjunga-med-vänlig. Ida och jag avslutade på topp, drog och käkade kinesiskt efteråt. Tog bussen hem.

Ungefär någon minut innan jag kommer hem inser jag panikslaget att jag inte hittar mina nycklar. Helvetesjävlaskit och herrejävlagudihimlen. Plingar på ringklockan drygt en miljon gånger, skäms för jävligt mycket när min värdmamma sömnigt öppnar dörren. En av mina housemates kom hem precis efter mig och lämnade ett öppet erbjudande om vin på rummet. Sa att jag skulle fixa lite på laptopen först, sen skulle jag komma. Han har loggat ut från facebook och lampan lyser inte längre genom hans dörrspringa. Kanske inte läge att knacka på och fråga om han sover/vinerbjudandet fortfarande gäller?

Ps. Ber till högre makter att mina nycklar ligger kvar på rummet. Antingen i skåpet eller omklädningsrummet eller i min väska. Feel free to shoot me om detta inte är fallet. Eftersom låset byttes för bara någon vecka sen (pga min andra housemate fick sin väska stulen, där bla laptop och nycklar låg) känns det inte läge att göra en tarvlig repris. Inte när det kostar stört mycket. London hörni... Sweet dreams!