Precis innan jag stack till jobbet. Om jag bara visste vad som väntade...

Usch, vilken jäkla dag! Lagret för accessoarer är svinkallt - där jobbade jag de första timmarna. Kollegor kom in lite då och då, slutade med att de satte på mig mössor och massa halsdukar för att jag inte skulle frysa ihjäl.

När jag precis städat i ordning och går ut i butiken för att värma mig, får jag order om att gå upp och jobba i kassan på damavdelningen. Döden dö. Vi har enorma glasdörrar som står öppna och det blåser in kall vinterluft, så det är (faktiskt utan att överdriva) lika kallt där som det är utomhus. Jag med min tunna klänning stod och hackade tänder, hade axlarna uppe vid öronen och stod med armarna i kors när jag hade några sekunder över för att hålla värmen. Tror ni inte managern då kommer och säger:

"Julia, you can't stand like that. It looks unprofessional."
"But I'm freezing."
"Go and get yourself a scarf."

Ja men visst! Som om en halsduk skulle göra susen! Stod där i drygt 3 timmar. Efter att kollegor givit mig medlidsamma blickar och sagt God Bless You/You're as cold as a popsicle stod jag inte ut längre. Sa att jag skulle bli sjuk om jag fortsatte stå där. Då vart det eld i brallan. Under min rast fick jag låna en tjocktröja av en kollega som var alldeles stor, varm och härlig. Tog emot att gå tillbaka till arbetet efter det.

Är dödstrött och har ont i kroppen. Dricker världens största kopp té nu och ska hoppa i säng alldeles strax och sova ut imorgon. Den kuren bör räcka för att jag ska vara fit for fight för morgondagens jobb.

---

Vill bara addera att jag med flit skrivit ganska negativt och flikat in med en smula sarkasm. Jag är inte bitter. Inte á la Tony Richardsson alltså.