Meryl Streep är min hjälte. Jag är så faschinerad över den människans agerande. Tre klockrena expempel är karaktärerna från filmerna Djävulen bär Prada, Julie & Julia och Järnladyn. Så vilt skilda karaktärer att man undrar om bredden på hennes skådespelarregister har några kosmiska gränser.

Såg den sista på bio idag. Jag vet inte vad jag ska säga, tolkningen som Margaret Thacher är makalös, den är inte av denna värld. För något halvår sedan läste jag i amerikanska Vouge om Streeps tolking av Järnladyn och kände att jag var tvungen att läsa på lite om denna Thacher, så jag kollade bland annat på olika klipp från när hon satt i regeringen. Så, med denna person i åtanke gjorde Streeps tolkning att jag trycktes tillbaka i sätet och bara stirrade på duken. Glömde nästan blinka för att jag blev så uppslukad. Meryl Streep ÄR Margaret Thacher. Varenda rörelse, blick, hur hon snörper på munnen, den gälla rösten, spänningen i nacken, gångstilen... allt är verkligen huvudet på spiken. Det är en så otrolig insats att jag blir alldeles rörd. Håller med mitt biosällskap; får hon inte en Oscar för detta blir man förvånad.

Sen är det faktum att hon är en kvinna som är hur härlig som helst, världens största plus i kanten. Hon är så naturlig, vacker, snygg, ärlig... Jag diggar till och med garvet. Skulle jag någon gång i mitt liv stöta på denna kvinna tror jag det finns risk för att jag skulle börja böla (och det händer inte ofta!). Jag menar, det är ju Meryl Streep vi pratar om!

Om hon inte får en Oscar borde hon i alla fall bli adlad.