St James Park. Viktig upptäckt i mitt liv.

Jag älskar London. Jag älskar att jag kom hit helt själv, och på egen hand lyckats bygga upp ett sådant fantastiskt liv här, från scratch. Jag älskar staden, allt den representerar och har givit mig. Jag sitter i London, jag tänker på London, och en våg av stolthet väller över mig. Jag älskar att staden ständigt har någonting nytt att erbjuda. En ny park, klubb, undangömt café, öppna människor. För mig som rådiggar stenhårt jobb som lönar sig, passar det sig alldeles utmärkt att London är en arbetarstad. Att låta barn växa upp här känns ganska taskigt, men i nuläget, när man inte lever för någon annan än sig själv, är detta stad numero uno för mig. Det tar liksom aldrig slut, det finns ständigt ett nytt äventyr som väntar bakom nästa hörn och en spontanitet som är svår att slå.

Ta exempelvis igår kväll. Jag var dödligt trött, men på väg till tunnelbanan efter jobbet är Rajiv dödligt törstig och ber om sällskap. Vi går några steg ner på Kingley Street, till den där puben vars sköna stämning och atmosfär jag gillar så oerhört. Blir bjuden på en ny cider. Pratar livet. Mitt upp i alltihopa kommer en gubbe fram, knackar Rajiv på axeln och säger "just get it over with and kiss her already". Jag gapar. Det finns säkert dem som inte finner detta särskilt underhållande, men jag dör vad underbart det är att aldrig veta vad som komma skall. Typ komma i klinch på nattbussen hem och få hjärtat att pumpa, bli upprörd när man blir smygfotad på bussen eller tunnelbanan, komma för sent till jobbet på grund av att halva befolkningen skulle till sina jobb vid exakt samma tidpunkt. Alla de gånger jag av ren utmattning somnat på tunnelbanan och hamnat långt bort åt helvete, haft folk som väldigt random frågat om min skostorlek. Alla visitkort som delats ut till mig på jobbet i hopp om en date, alla kvällar som skulle vara lugna men slutade med all in och efter två timmars sömn rock up to work och vara en riktig snurrboll.

På lediga dagar gillar jag att åka in till centralen och leka "gå bara på gator som du aldrig gått på förut" och hitta alla möjliga fantastiska platser. Restaurangutbudet, kulturen, stressen, hordena med stiliga kostymnissar med swag, att det inte alls regnar så mycket som jag blev varnad för. Att jag var i London under Kate & Williams bröllop, att de går hela vägen når det gäller dekorationer, oavsett om det är Halloween eller juletid?

Tidigare trodde jag att jag aldrig skulle kunna växa mer som människa än vad jag gjorde de tre gymnasieåren, men jag har utan tvekan ändrat uppfattning vid det här laget. Jag flyttade inte bara till ett annat land, utan också hemifrån för första gången. Laga mat, diska, tvätta, betala hyra, städa. Jobba heltid och inte bränna stålarna på fikor och kläder. Att varje dag är en utmaning och att jag enbart talar engelska, med bortseende från Sverige-häng och skype-dater. Jag har växt och lärt mig säga ifrån, gråta inför folk, läsa otroligt mycket, inse vilka kvalitéer som verkligen spelar roll hos en människa, kärat ner mig ordentligt, hamnat i trubbel och själv behövt klättra ur mitt egengrävda hål.

LONDON. I LOVE YOU.