Imorse när jag satt i köket och mumsade i mig min frukost kom jag över en dokumentär om de civila i England under andra världskriget. De visade bilder man inte sett förut, hur det egentligen gick till och uppfattades, varför hundratusentals började sova i tunnelbanan, intervjuade äldre som då hade varit unga och så vidare och så vidare. Inte Hitler gjorde si och England gjorde så, utan en dokumentär sett från folkets perspektiv. Så stört intressant!

Fick mig att inse att jag verkligen saknar historielektionerna på gymnasiet. Religion, historia och engelska var de teoretiska ämnena jag tyckte bäst om. Jag älskar att lära mig om det förflytna, varför människor agerade som de gjorde, sätta mig in i andras perspektiv, djupdyka efter fakta, vad är sant respektive falskt, sitta och jobba med olika arbeten, formulera ord...

Sen måste jag ju också tillägga att historieläraren i gymnasiet var en av de bästa lärarna jag någonsin haft. Innan var jag väl lite lagom intresserad av ämnet, men inte särskilt entusiastisk. Men när man får en lärare som verkligen är humoristisk, kunnig och absolut brinner för ämnet är det svårt att inte vilja veta allt. När jag läst ut Twilight-serien ska jag nog placera näsan mellan pärmarna på en andra världskriget bok.

Tänk vilka tankar som kan ploppa upp, bara av att välja att titta på en dokumentär istället för Vänner...