Thailand i vintras. Där fanns det inte ett enda måste. Jag vill tillbaka till platsen och harmonin.

Jag har en miljon måsten och saker jag måste gå på idag, men jag varken vill, har lust eller orkar. En känsla som ofta får mig att göra saker är känslan när man väl slutfört någonting och kan stryka från den långa listan. Idag känner jag inte ens så. Inte för att jag vill leka trotsig snorunge som skriker "JAG VILL INTE!" till mig själv, men jag fick nästan ångest imorse för jag tänkte på allt jag var tvungen att göra.

Så kom jag att tänka så här; måstemåste jag verkligen göra att det här idag? Klipps kontakter, kommer jag dö, finns världen imorgon? Nej, nej, ja. Okej, några saker är måstemåsten, men jag skiter i resten till imorgon. Får jag vila mig från att leka vuxen idag kommer jag vilja vara med och leka igen imorgon.