Det är fredag allihopa!

Hur jävla underbart är inte det?! Hur otroligt fantastiskt är det inte att vi lever livet? Livet är till för oss, man ska leva det fullt ut, våga vara hysteriskt glad, ledsen, arg, lycklig... ni förstår nog? Få adrenalinkickar, vara så trött så man inte kan röra en muskel. Kämpa för sina drömmar och vad man vill i livet. Bli nekad. Ja och nej. Blod, svett och tårar. Skratta så man inte kan andas.

Tjatmajan själv här, men fasen, jag tror aldrig jag levt så här mycket sen jag kom till London. Jag bara kastade mig ut, utan fallskärm. Landade rätt bra på marken ändå. Jag är i London. Arbetar på Banana Republic. Bor i East Finchley. Har fina människor omkring mig. Det är långt ifrån över för mig, bank och NI nummer måste lösa sig inom en viss tisram. Saker löser sig på ett eller annat sätt, även om man inte tror det. Själv hade jag svårt att förstå hur det gick ihop att vara fruktansvärt deppig en torsdag och dagen efter bli erbjuden jobb. Eller att jag satt och grinade hemma hos Carmen en dag och nästa hade jag boende. ALLT LÖSER SIG. Våga leva livet för i helvete. Det är inte så jävla svårt.

Puss puss.