Med halsont, känsla av att bli sjuk och allt vad det innebär lyckades jag forsova mig imorse. Det störde mig oerhört, ville ha tid att käka frulle i lugn och ro, vika tvätten, bädda sängen och sminka mig. Ingen tid för detta.
Imorgon börjar jag 1, men jag ska hinna till banken innan och busa, vilket kan bli lite knepigt med tanke på tunnelbanestrejken som satt igång här i London.

Är så trött att jag glömmer bort allt viktigt jag skulle göra ikväll. Låter som vilken odiciplinerad tonåring som helst, men på senare tid har jag prioriterat bort sömn. Jag fastnar med olika saker och glömmer bort tiden. Syftar främst på att hålla kontakten med nära och kära hemma i Sverige. Kärlek är väl viktigare än sömn?

Min onda hals bråkar och sängen kallar.