På en strand i Khao Lak, Thailand.

Ända sedan jag kom hem från USA har jetlaggen inte varit riktigt barmhärtig mot mig. Jag vaknar vid 5-snåret varje morgon. Eftersom det är alldeles för tidigt för vilken klartänkt människa som helst att stiga upp så tidigt, har jag alltid med nöd och näppe tvingat mig själv till den timslånga proceduren att somna om.

Idag gav jag vika. Jag hade helt enkelt inte lust att forcerat ligga kvar i sängen och stirra upp i taket och tänka på ingenting, så jag gick upp. Här sitter jag, innan klockan ens hunnit slå 07:00 och äter frukost. Det hade jag inte ens tyckt varit barmhärtigt om jag så skulle till skolan, men här sitter jag, något pömsig, på eget bevåg. Den tid på dygnet då allla festprissar och prinsessor ska snava innanför dörren, kasta av sig skorna och trilla i säng efter nattens äventyr. Men inte jag inte.

Plötsligt fick jag ett himla sug efter att vara i Khao Lak där vi bland annat var på semester under julen. Där hade jag kunnat vakna vilken tid på dygnet som helst, det hade funnits människor vakna som log vänligt mot en, jag hade kunnat njuta av den goda frukosten till avkopplande musik medan en lätt bris från havet svepte förbi. Ta en promenad på stranden, få thaimassage, sola en sväng...

Fast å andra sidan, det är inte så pjåkigt nu heller. Tänkte fortsätta frukosten och titta på en film. God morgon på er.