Jag kommer rusandes till den australienska puben Walkabout i Finchley Road, där det kvällen till ära är kareokekväll (det är det i och för sig varje torsdag). Dörrvakten frågar av rutin om legitimation. Medan han konfunderat letar efter bevistets födelsedatum öppnas dörren och en välbekant sångröst dundrar genom högtalarna och ut i vinterkylan.

Julia: I think that's my friend singing...
Dörrvakten: Yeah, it is.
Julia: I thought I recognized her voice... Do you know where they're sitting?
Dörrvakten: It's the swedish girls, isn't it? Yeah well, the usual, to the right by the stage.

---

Jag älskar verkligen att tjejerna i the Gurl Mafia har så starka personligheter. Ingen av oss är någon tyst mus som sitter och trycker i ett hörn. Vi skrattar högt, pratar om underliga saker, bryr oss inte om folk tittar kontigt, driver med varandra, delar med oss av svårigheter, stöttar varnadra och glädjer oss i varandras medgång. Jag har aldrig någonsin mött ett såndant gäng innehållande så fria själar. De är fina människor vill jag lova och det gör ont att några kommer åka hem för att börja plugga. Det har varit en amazing tid, jag är stört tacksam för det som varit. Men det är fortfarande tid kvar, så vi ska njuta till tusen!