Efter långfrukosten med Ida åkte jag till hotellet i Bayswater där familjen var. Vilket tårkalas. De i receptionen måste trott jag var en riktigt sentimental jäkel så som jag höll på, men när jag och föräldrarna gick upp till våra rum lyckades jag samla mig och framstå som en riktigt cool storasyster som hälsade på sina brorsor med ett "tja" och en fet kram. Bra jobbat.

Efter alla inställda flyg och all tid vi hade att ta igen, åkte vi direkt till Oxford Street, hälsade på mina kollegor och shoppade gräsligt mycket fina grejer till min bröder. Bortskämda jävlar. Nej då, det är dem värda. Typ.

Middag på Vapiano var en stor hit. Dock skulle jag vara lite matcho när kocken stod och gjorde i ordning min rätt, så jag fick liiite för mycket röd chili i min mat, så mycket att jag inte slafsade i mig alltihopa i en tugga. Skulle testa mamma, så jag tryckte upp 4 chilibitar på gaffeln och täckte dem med pasta och sås och sa "Här. Men akta, det är ganska starkt". Vad svarar människan? "Mmm, gott". What the heck?!

Vi begav oss tillbaka till hotellet efter ett pit stop på en lokal butik för lite cola, kakor, chips, vin, godis och choklad. Jens fick för sig att se ut som en pelikan/struts, vilket jag kände mig tvungen att dokumentera och lägga upp här på bloggen.