Hemma igen!Det kändes faktiskt riktigt bra att arbeta lite ikväll. Jag menar, med tanke på att jag hoppade omkring på kryckor och hade rysligt ont i knät så kunde jag inte jobba, vilket har inneburit att jag inte jobbat på nästan två veckor! Hemskt vad irriterad man blir att det inte blir lika mycket klirr i kassan för denna månad. Well hell. Det är inte så mycket att göra åt, och även fast jag är lite ledsen över mindre lön, så har det varit ganska skönt. Som ett lite kortare uppehåll. Det har känts riktigt bra faktiskt. Som ni vet har jag inte precis suttit hemma och rullat tummarna, jag har ju hela tiden hållt mig sysselsatt, och bara det är lyx. Att kunna göra saker precis som jag vill.

Idag när jag hade sovmorgon, så blev jag nästan lite oroligt. Jag är så van vid att hela tiden ha någonting att göra, att jag imorse, när jag hade två timmar att spendera för mig själv i huset, började tänka. Ni vet, på livet, vad man gör här på jorden, varför jag lever mitt liv som jag gör, ni vet - existenciella frågor. Normalt sätt har jag ju alltid någonting att göra och hinner därför helt enkelt inte tänka på såna saker, men det kunde jag göra en liten stund nu. Det var ju vara skitprogram på TV, jag hade ätit, använt datan och fixat lite med läxorna, så vad skulle jag göra? Jag började tänka. Lite för mycket för min del. Det fick mig liksom att inse hur lätt det faktiskt är att kunna bli deprimerad. Skulle jag ha för mycket tid över, nu pratar vi överdrivet mycket tid, och tänka lite för mörka tankar skulle jag nog utan problem kunna bli en ledsen person. Tack och lov att jag har ett fullbokat liv!

Det här låter nog helluddigt, men för er som faktiskt kanske förstår - känner ni igen er?

Nu ska jag gå och mysa med min underbara lillebror som fyller 12 år idag! Puss, puss, puss min älskade snorunge!