Jag tittade en snabbis på Oprah, kanske i tio minuter, men blev tvungen att stänga av snabbt efter det. Programmet hette Oprah & Celiné. Många fans fick sina drömmar att gå i uppfyllelse när de fick höra sin favoritsång eller få en kram av henne. Oh my. Så fort jag satte på programmet började tårarna strömma ner för kinderna. Jag grät, och grät och grät. Inte för att jag tycker Celiné är så fantastiskt, men jag blir så känslig när jag ser att andra människor blir lyckliga. Tips för er som umgås med mig: gråt inte när ni är med mig - då gör jag det också!
Nu ska jag med svullna ögon åka in till Eastmans. Wish me luck!