Jag har en plan. Timad och klar in i minsta detalj. Nej då, jag ska inte misslyckas som Sickan, eller förlåt, Charles-Ingvar. Nu när skolan börjar om cirka tre veckor ska jag ta mig i kragen. Det brukar jag alltid göra i början av varje termin. Man ska plugga supermycket och få MVG i alla ämnen. Okej, det är väl kanske målet. Jag är en sån person som inte nöjer mig med ett VG+ (som förresten bara ses som ett VG i slutbetyget), utan ska ha ett MVG. Punkt slut. Till sommarskolavslutningen fick jag VG i ett ämne och klagade lite stillsamt över det för mina vänner, som i princip tyckte att jag var dum i huvudet. "VG? Dåligt?! Det är väl godkänd! Det är superbra, Julia!". Men det tycker inte jag. Jag sätter superhöga krav på mig själv, vilket både kan ses som positivt och negativt. Jag har höga mål. Klarar jag dem blir jag oerhört stolt över mig själv, för jag vet att jag kan klara av det, även om det är kämpigt. Jag vet att jag kan, vill och ska. Vid varje utvecklingssamtal har min mentor kikat på mina mål och sagt "Ja Julia, du har ju väldigt höga mål. MVG i nästan allt. Klarar du av det?". Jag vet att det är svårt, och har aldrig fått MVG i alla betyg på ett och samma skolår, men herregud, så svårt är det inte! Skulle jag ha samma go hela året ut som jag har när varje ny termin börjar skulle jag lätt ha MVG i allt!

Det är där det krångliga kommer in. Hur orkar man hålla samma tempo hela terminen? Det är där min planering kommer in. Nu har jag köpt en äckligt dyr filofax, som en push till att prestera bättre. Jag tänker att har jag köpt en sån dyr grej ska jag allt visa att den är värd sina pengar! Jag får börja se skolan som ett jobb, där alla inlämningsuppgifter och vad det nu heter ska planeras ordenkligt, så att jag inte sitter och panikskriver som så många andra natten innan arbetet ska lämnas in. Ingen mår bra av det.

Men ska man prestera bra i skolan måste man må bra själv. Därför ska jag också planera in saker som får mig att må bra. Att jag kanske får ha en Julia-dag en gång i månaden, då jag inte har någonting inplanerat än att bara göra vad jag, Julia, känner för. Är det sova bort en hel dag, fine, gör det. Film, läsa, shoppa... som en dag inbokad med mig själv.

För övrigt kanske man får sätta en tid. Att man till exempel varje kväll mellan 20:00-21:30 pluggar, för att få in en rutin. Egentligen är det inte själva pluggandet som jag har svårt för, det är att komma igång. Att sätta sig vid arbetsbordet, slå upp böckerna och komma igång. Annars tycker jag det i ärlighetens namn är kul att plugga! Att lära sig nya saker, bli smartare, visare, klokare, bättre... Skolan is the shit!

Något jag tycker man därför ska satsa mer på i de kommunala skolorna är att uppmärksamma ämnet PLUGGA. Att man kontenueligt, kanske en gång i månaden, har ett möte där man planerar in med läraren hur den kommande månaden ska se ut. Är man bra på att planera själv går mötet fortare, men behöver man lite mer hjälp ska man få den tid man behöver. Här kommer ytterligare ett problem in. Pengar. Min skola ligger just nu fem miljoner back, så skulle jag föreslå detta för styrelsen skulle de skratta mig rakt i ansiktet. Det går ju helt enkelt inte. Så hur gör man?

Svar: Jag stuntar i hur det går för skolan och tar saken i egna händer! Planering i filofaxen nästa!


Planering!