Forsta veckan i Spanien
Forsta veckan i Spanien avklarad. Vi har det grymt bra har borta. Solar, badar,dricker sangria och ater paella. Ska hyra cykel och bil snart, ska bli grymt kul att aka runt och se mer av on. Nej, vet ni vad! Fortsatt ha det bra vart ni an ar i varlden sa ska jag ta och fortsatta njuta av min semester! Tillbaka om en vecka! Ciao ciao!
Ses om 2 veckor!
Spanien 2-16 juli! Ska ta mycket foton och njuta av familjen, landet, maten och livet! See you later skaters!
En passionerad kärlek
En dag på fyrhjulingen i Magaluf med Elin i maj förra året.
Den som inte hängt med på att jag har en djup, passionerad kärlek till att resa måste vara bakom flötet. Det är någonting speciellt med att inte vara hemma. Jag är djupt tacksam över att ha hemma som en trygg bas, så att jag kan resa som en tok och sen komma hem och landa. Det är någonting speciellt med att uppleva ett nytt land och dess kultur, träffa nya människor och få nya insikter, prova på främmande mat, testa sig fram genom språk och gester. Värmen, att konstant vilja upptäcka, slänga sig på sängen efter en lång dag och slockna direkt av alla intryck.
Och alla dessa människor man klickar med och fortfarande har kontakten med. Och det är ju perfekt sen när man ger sig ut och reser igen. När man kanske åker till deras hemland eller bestämmer träff medan man är på resande fot någon annanstans. Argentina-Emma, Paris-Chris, Australien-Sophie, Portugal-Alberto, Italien-Francesca och Salma-London för att nämna några.
I början av juli drar jag och familjen iväg till en liten ort i Spanien och semestrar. Kan knappt bärja mig!
En helg i Skärgården
Efter ytterst lite sömn i fredags, vaknade jag klockan sju på lördagsmorgonen. Mötte upp Ragge, Jocke och Pärka. Tillsammans tog vi oss till Strandvägen, där Ellen och Rilla joinade. En Waxholmsbåt på två timmar tog oss till Ingmarsö, där vi blev hämtade med båt av Jocke och åkte till Södra Ingmarsö, där han har sitt landställe. Där var redan några andra sedan dagen innan.
Totalt var vi elva personer, och fy bubblan vilken helg jag hade! Vi solade och lyssnade på musik, åt varmkorv till lunch, hade 5-kamp, åkte Bobby car nedför berget, grillade entrecot till middag, badade och bastade (årets första dopp!) I mer än ett dygn var jag uppe, så man var inte så kaxig när solen väl steg upp. Då satt vi på altanen, där folk försvann en efter en för att sova. Vi var fem stycken kvar tills solen hade stigit upp helt och hållet.
Vi letade upp en ledig stuga och sov. Några timmar. Gissa vilka fem som var uppe? Vi som gick och la oss sist så klart. Frukost på altanen. Istället för att lyssna på chill morgonmusik garvade vi läppen av oss när vi lyssnade på en Bamse ljudbok. Lyssna på "Fotbollsmatchen" bara ska ni få höra...
Några timmar senare satt vi i båten på väg till andra ön för att åka hem. Vi kämpade med att få igång motorn, och det gick väl sådär, även om grabbarna stod på klippan på ön och försökte skrika hur man gjorde. Jocke och jag gav upp och började ro istället.
På den stora båten (Cinderella 1) satt vi i det privata rummet och spelade kort och åt köttbullsmackor och bakad potatis med skagenröra. Man är ju så där lagom kaxig dagen efter när man dessutom sitter på en gungande båt...
Vi landkrabbor var glada att komma iland. Jag åkte hem, släppte allt och somnade i soffan. Vaknade tre timmar senare. Åt middag, tog en dusch och gick och la mig. Vaknade 11 timmar senare och mådde prima! Det var min helg det! Älskar spontanitet!
Btw, vill bara tillägga att mattekunskaperna från skoltiden fick komma till sin rätt igår. 50 myggbett på benen och 11 på rumpan. Funtar på om myggmedlet inte bara var koncentrerat socker...
Vilken dag!
Lillebror (vit t-shirt). Say no more.
Den här bilden får ta och sammanfatta dygnet. Det har varit åka av får jag ta och meddela. VILKEN superdag! Passar på att säga grattis till lillebror John som tog studenten idag. Du var så fin så i din kostym. Stolt är jag över dig minsann.
Har blivit bortbjuden till Skärgården i helgen. Det kan gå hur som helst, personligen tror jag det kommer bli riktigt bra. Jag vill ha full rulle kanelbulle hela tiden, och det är precis vad jag får. Några ynka timmars sömn, sen är jag på benen igen. Dags att slänga ihop lite packning innan ögonen trillar ur ögonhålorna. Natti
En månad, sen far vi!
Om exakt en månad har familjen och jag landat i Spanien. Två veckors semester. Paella, sol och bad, poolhäng, after beach, Corona, mojitos, sangria, tapas, utflykter, annan kultur, andra människor, musik, cykel, fyrhjuling, bus och andra härligheter väntar. Jag kan knappt bärja mig!
Varning alla perfektionister!
Så här såg det ut ett par dagar efter att jag kommit hem. Jag blev liksom tvungen att ta ett jättekliv över allihopa. Skjutsa ner allting från sängen på golvet när jag skulle sova. Det kräver ju lite tålamod och rätt inställning för att ta itu med två fullproppade stora 75cm resväskor, tungt handbagage och dataväska. Mmma tog ju hem massa grejer till mig också, icke att förglömma. Det ligger fortfarande i vardagsrummet och väntar på att bli inhängt i garderoben...
The last day
Söndag och sista dagen med mami. Vi passade på att sitta ute och njuta av solskenet, sedan köpte vi med oss lite Pret och åkte till Heathrow. Har fått mamma att fastna för stället, hon ville typ äta frukost, lunch och middag där. Billig, nyttig och gräsligt god take away. Pret a Mangér till kära Svedala någon?
Efter att vi sagt hej då gick dagarna i ett. Det var dags att fixa olika papper från jobbet, gå till banken, packa, köpa en ny resväska, ringa till Englands svar på Skatteverket... Helt plötsligt är jag i Stockholm igen och allt flyter på som om ingenting hänt. Nästan som att jag inte varit i Londons alls. Var det en lång dröm?
Neje, det var det ju inte. Jag har ju massa bilder som bevis, nya vänner, bevis finns både på min Facebook och Skype.
Och hör ni - visst har jag en urtjusig mamma?! Assnygg är vad hon är! Jag som är så lik henne har ingenting att oroa mig för i framtiden!
Hennes telefon låg bland klädhögarna hos Hollister
Lördagen började med att jag invigde min nya bikini på hotellets spa. Mamma ägde mig i gymmet, sedan gick vi och simmade lite (och fick återigen bevisat att jag inte har någon kondition), badade jacizzi. Bastu som avslutning, sedan bar det av till Soho. Vi kikade i fönstrena till olika restauranger, cafeér och bakerier - verkligen att rekomendera om ni är i krokarna.
The Breakfast Club när något mamma har hört mig tjata om i oändlighet, så jag tänkte det var dags att ta henne till kaloribombshimlen. Efter amerikanska pannkakor med sirup, grädde och bär, cappucino och smoothie (är det fest så är det!) promenerade vi till National Geographic på Regent Street. Jag blir som ett barn så fort jag går igenom dörrarna, den lilla äventyraren inom mig väcks till liv och tittar observerande med tefatsstora ögon på allt. Musik, peta, testa, fota, titta... Det är som att jag träder in i en annan värld, den riktiga världen utanför finns inte när jag är där. Häftig känsla.
Jag hade tidigare berättat för mamma om att det finns halvnakna modeller inne på Abercrombie & Fitch, så dit ville hon ju så klart gå. När Ryan jobbade där berättade han för mig att du kan jobba som "Sales Accociate" eller "Model Accociate". Är du det senare alternativet för du alltså betalt för att stå i butik och flexa och visa upp hundrapacksbrädan (inget sex eller åttapack här inte!)
För egen del känner jag att det blir för mycket in your face med att ha äckligt snygga butiksbiträden och halvnakna grabs. Sjukt coolt koncept och riktigt ballt att det är så framgångsrikt världen över, men om jag själv får bestämma går jag hellre till Hollister. Gillar deras grejer och stämning bättre. Mer chillaxed.
Efter A&F åkte vi till mina krokar ute i Wood Green (eller var det ODD Green månne?). Hem och byta om, sedan direkt till Westfield. Vi sista minuten shoppade på Hollister precis innan stängning, sedan blev det bellinis, vin, italienskt öl, risotto, såna där onormalt goda pommes frites som inte alls är pommes frites och den där rätten mamma tog som jag inte alls kommer ihåg vad den hette.
Visade sig sedan att mor lilla hade glömt mobilen någonstans, så detektiven inom mig luskade ut vart den befann sig och sprang efter telefonsamtal tillbaka till Hollister, där jag trängde mig in efter att de stängt. High five till mig själv - woho!
Fredag i London
Denna dag tog vi en sväng förbi Pret a Mangér och köpte lite frukost som vi tog med oss till St James Park, efter att ha beskådat Westminister Abbey (där Kate & Wills bröllop hölls för dryga månaden sen). Vi knäppte lite bilder vid Buckingham Palace och knallade sedan genom stan till Tate Modern, ett riktigt coolt museum som jag ville visa mamma.
Batteriet till kameran dog sedan, så vad som hände efter detta var att vi gick till Allan´s (vid Bond Street Station) och fikade. Bikinishopping och sedan grand finale på den spanska restaurangen La Tasca. Mojitos, Corona och en enorm tapas prydde vårt bord.
Nu får det vara nog!
Everything happens for a reason.
En av de största anledningarna till att jag sa upp mig från Banana Republic och flyttade från London till Stockholm var för att jag ska ha världens bästa sommar i Spanien med familjen. Också varför jag mestadels sökte sommarkurser på distans, så jag kunde ta med mig plugget på semestern.
Nu är det två antagningar jag har beshövt tacka nej till, och det är svårt att söka jobb. Vad ska jag säga på anställningsintervjun? "Jorå såatt... Och bara så du vet... Jag kommer åka till Spanien i två veckor, hoppas det är okej?"
Mamma frågade otaliga gånger, per telefon, om jag var helt säker på att jag skulle följa med. Jag svarade att ja, det var jag. Det spelade liksom ingen roll vad som kom emellan, familjen går först och jag ansåg resan som första prioritet. Det anser jag fortfarande, men man kan ju inte hjälpa att fnula lite på saken. Skulle jag tackat ja till jobberbjudanden på Carolina Herrera i London? Skrivit på det där modellkontraktet? Om jag inte skulle åkt till Spanien, borde jag sökt det där jobbet?
Note to self: Nu får det vara färdigtänkt! Du tog det här beslutet för flera månader sedan, och du ska banne mig inte komma och gnälla och tänka på vad som skulle kunna hänt så här i efterhand! Efterklok kan vem som helst vara! Vad otroligt tacksam över att du har en sådan fantastisk familj som vill bjuda med dig på en härlig semester. Tänk på alla äventyr som kommer upplevas och hur nära ni kommer komma varandra. All den goda maten, solen, havet, språket, människorna, utsikterna, musiken... Basta.
I morse vaknade jag upp någon annanstans
Check out
Nu har mamma och jag käkat frukost på hotellet. Väskorna är packade och Katy Perry dånar genom högtalarna. Pappa ringde precis och meddelade att resan till Island blivit inställd på grund av utbrott. Otur människan har, senast var i julas när hela familjen skulle hit till London och det var "snökaos" på Heathrow. Håller tummarna för att han kommer iväg senare...
LA BELLE VIE!!!
Vilken dag!
Vilken dag! Brunch från Pret á Manger i St James Park, besöka Westminister Abbey, Buckingham Palace, Millenium Bridge, Tate Modern, Allan's (ASBALLT marockansk ställe i närheten av Bond Street), införskaffning av diverse gottigheter från Marks&Spencers och brakmiddag i form av tapas på La Tasca, mojitos och "i dare you to...".
Vi insåg även att det finns spa på hotellet, och eftersom vi inte hann hem till mig idag var vi ju tvugna att köpa en bikini till mig. Mycket nöjd med resultatet.
Bilder finns det massvis av. Sladden ligger tydligen hemma i Svedala och vilar, så bilder kommer snart. Håll i er bara, det är ganska kul!
På hotellet
Men god morgon!
Sista dagen på jobbet igår. Ganska känslosamt får jag lov att säga, tog mig 45 minuter efter att jag slutat att lämna byggnaden, kram och pusskalas tar sin lilla tid. Men som jag lite fjantigt uttryckte det ""It's not a good bye, it's a see you soon."
Hoppade på tunnelbanan och var så trött, så jag sov som Skalman genom zon 1, 2, 3 och 4. Plockade upp mamma på Heathrow. Vi droppade av vårt bagage på hotellet och drog till Chinatown och käkade bentobox och drack japansk öl. Köpte med oss lite chips, blåbär, vin, juice och choklad till hotellrummet och låg och pratade sent inpå natten.
Vaknade av blå himmel och strålande sol. Pratar med Alberto och lyssnar på Lady Gagas nya platta. Mamma tjatar på att jag är seg och ska hoppa in i duschen. Hur härligt är det inte att man kan krama henne hur mycket och när man vill? :)
Londonobservering
St James Park. Viktig upptäckt i mitt liv.
Jag älskar London. Jag älskar att jag kom hit helt själv, och på egen hand lyckats bygga upp ett sådant fantastiskt liv här, från scratch. Jag älskar staden, allt den representerar och har givit mig. Jag sitter i London, jag tänker på London, och en våg av stolthet väller över mig. Jag älskar att staden ständigt har någonting nytt att erbjuda. En ny park, klubb, undangömt café, öppna människor. För mig som rådiggar stenhårt jobb som lönar sig, passar det sig alldeles utmärkt att London är en arbetarstad. Att låta barn växa upp här känns ganska taskigt, men i nuläget, när man inte lever för någon annan än sig själv, är detta stad numero uno för mig. Det tar liksom aldrig slut, det finns ständigt ett nytt äventyr som väntar bakom nästa hörn och en spontanitet som är svår att slå.
Ta exempelvis igår kväll. Jag var dödligt trött, men på väg till tunnelbanan efter jobbet är Rajiv dödligt törstig och ber om sällskap. Vi går några steg ner på Kingley Street, till den där puben vars sköna stämning och atmosfär jag gillar så oerhört. Blir bjuden på en ny cider. Pratar livet. Mitt upp i alltihopa kommer en gubbe fram, knackar Rajiv på axeln och säger "just get it over with and kiss her already". Jag gapar. Det finns säkert dem som inte finner detta särskilt underhållande, men jag dör vad underbart det är att aldrig veta vad som komma skall. Typ komma i klinch på nattbussen hem och få hjärtat att pumpa, bli upprörd när man blir smygfotad på bussen eller tunnelbanan, komma för sent till jobbet på grund av att halva befolkningen skulle till sina jobb vid exakt samma tidpunkt. Alla de gånger jag av ren utmattning somnat på tunnelbanan och hamnat långt bort åt helvete, haft folk som väldigt random frågat om min skostorlek. Alla visitkort som delats ut till mig på jobbet i hopp om en date, alla kvällar som skulle vara lugna men slutade med all in och efter två timmars sömn rock up to work och vara en riktig snurrboll.
På lediga dagar gillar jag att åka in till centralen och leka "gå bara på gator som du aldrig gått på förut" och hitta alla möjliga fantastiska platser. Restaurangutbudet, kulturen, stressen, hordena med stiliga kostymnissar med swag, att det inte alls regnar så mycket som jag blev varnad för. Att jag var i London under Kate & Williams bröllop, att de går hela vägen når det gäller dekorationer, oavsett om det är Halloween eller juletid?
Tidigare trodde jag att jag aldrig skulle kunna växa mer som människa än vad jag gjorde de tre gymnasieåren, men jag har utan tvekan ändrat uppfattning vid det här laget. Jag flyttade inte bara till ett annat land, utan också hemifrån för första gången. Laga mat, diska, tvätta, betala hyra, städa. Jobba heltid och inte bränna stålarna på fikor och kläder. Att varje dag är en utmaning och att jag enbart talar engelska, med bortseende från Sverige-häng och skype-dater. Jag har växt och lärt mig säga ifrån, gråta inför folk, läsa otroligt mycket, inse vilka kvalitéer som verkligen spelar roll hos en människa, kärat ner mig ordentligt, hamnat i trubbel och själv behövt klättra ur mitt egengrävda hål.
LONDON. I LOVE YOU.
Från ett äventyr till ett annat
Bild från en fin helg.
Flygbiljett hem till Stockholm är bokad! Från ett hem och ett liv till ett annat. Ida sa häromdagen en otroligt finulig mening som fick mig att tänka efter.
"Jag tror man gör det svårare för sig själv genom att tänka "jaha, då var äventyret slut" - som att man blir en lagomsvensson bara genom att sätta sig på planet hem. Varför inte ta med sig äventyret? All öppenhet och spontanitet som livet har berikat med här. Göra Stockholm lite mer engelskt."
Your future is written in pencil
Seriöst. Om mindre än en månad kommer mitt liv ha totalt vänts upp och ner. Jag har sagt upp mig från Banana Republic, jag har betalt min sista hyra och låtit min länk till landlorden veta att jag drar snart. Jag har lite smått börjat meddela alla underbara kollegor på jobbet att det börjar dra ihop sig. Mamma har precis bokat resa hit. De sista dagarna kommer vi spendera ihop, plus att hon hjälper mig ha hem en del bagage.
Jag flyttar tillbaka till Sverige. Fråga mig inte hur länge, för det vet jag inte själv. Förhoppningsvis läsa någon av sommarkurserna jag ansökt till, hänga med mina makalösa vänner, dra till Spanien med familjen 2 veckor, fira alla studentare, börja spara till Australien i oktober, jobba, hälsa på med jämna mellanrum i London, kanske inse någonting nytt med mig själv och växa som människa. Mycket kan och kommer att hända. Det här är bara början på något nytt. Ena sekunden känner jag mig säker och nöjd med mitt beslut, i nästa vill jag bara kasta mig på glovet, banka med knytnävarna och skrika "varför ska det vara så svårt?!" rakt ut. Det är väl detta som är lite tjusningen med livet. Man vet aldrig. Your future is written in pencil.
En sann historia
Kunden fortsätter glo någon minut till. Han säger "you're really good at that" ler sitt bästa leende och pekar på skjortorna. Sedan går han därifrån. Han kommer tillbaka när Emhdad har gått och börjar prata. Hans namn var Demitris, så jag gissade att han var från Grekland. Han blev väldigt imponerad och hämtade sina vänner, tvingade dem att säga sina namn och så skulle jag gissa vart dem kom ifrån. Han bodde på Jamaica (jag gissar att han var knarkkung eller ägde diverse hotell) och att döma av utseendet gissade jag att de två unga, modellånga, snygga tjejerna som han hade i släptåg kom därifrån. De såg inte särskilt roade ut. Han fortsätter prata med mig, om hur bra jag skulle passa in på Jamaica med min otroliga costumer service ("I mean, as soon as I saw you, I was drawn to you and the way you fixed those shirts."). Då kommer min Kola, min lilla muskelknutte till kollega fram till mig, lägger armen om min midja och säger ilsket "You keep your hands off of her mister!" Jag gapar, men inombords skriker jag tacktacktack och lutar mig mot honom som tack för hans heroiska beskyddarinsatser. Demitris drar någon nödlögn om att han är gay och säger att vi är ett fint par. Vi förklarar att vi inte är det, men Kola förtydligar ändå, nu på ett lite mer vänskapligt sätt, att han ska hålla sig borta från mig.
Det visade sig att Kola hade slutat för dagen, så innan han drog, gick han till Alberto och sa att han skulle hålla ett öga på situationen. Det slutar med att Alberto tar grekens nummer och bestämmer sig för att mötas upp senare under kvällen. Innan Demitris går kommer han fram till mig, förklarar att han är för blyg för att be om mitt nummer, men Alberto och dem skulle träffas på kvällen och det vore skamligt att inte bjuda med mig. Restaurang i Knightsbridge, mitt emot Harrod's (= snorigt dyrt). "See you later tonight" vinkar han. "See ya" hasplar jag ur mig och bara står och gapar. Bestämmer med Alberto, Larvi och Mickael att vi ska åka dit efter jobbet trots allt.
Äventyrslusten inom mig var väckt. Jag fullkomligen älskar när spontana grejer som detta händer. Men lite knivig situation. Pratade med Matt, Kola och Ryan efter jobbet och de fick mig att ändra mig. Det må låta egoistiskt, men ingen hade kommit in eller fått någonting gratis om inte jag kommit. Fine om jag tog med mig mina tre livvakter, men med snygga tjejer som distraherar, om jag skulle gå på toan själv... Ni fattar själva. Våldtäckt, kidnappning, you name it. Snubben ville bara en sak, enligt M, K och R. Kanske var jag lite för försiktig, kanske var det en schysst lirare trots allt, men i det läget är det bättre att ta det säkra före det osäkra. Sättet han agerade på jobbet var inte helt rent och jag tror inte han spelade efter regler i fair play. Grabbarna jag skulle gå med blev fett lacka och jag undrar hur dagen kommer arta sig på jobbet. Men som Ryan sa "get a free night for putting you in danger?" Dem får säga vad dem vill, jag tog rätt beslut.
Muchas gracias
Regent Park i söndags.
Ibland kan allt kännas himla tungt och jobbigt. Man känner sig ensam och oförstådd. Rädd och ledsen. Som att allt går emot en och att ingenting fungerar. I sådana stunder behöver man omge sig av kärlek. Vänner, mina vänner. Friends are the family we choose ourselfs. Just nu får jag faktiskt ta tillfället i akt och säga ett megafett tack till Jennifer, Mathilda, Matthew och Andreas. Egentligen har ni väl inte gjort någonting speciellt, ni är bara er själva. Det är det jag tackar för.
Nu är väl inte allt så bedrövligt som det kanske låter. Det känns bara lite tungt. Jag står i universums största vägskäl och funderar på om jag verkligen gör rätt som svänger till vänster. Nåja, det ordnar sig. Everything happens for a reason.
