Everything happens for a reason.

En av de största anledningarna till att jag sa upp mig från Banana Republic och flyttade från London till Stockholm var för att jag ska ha världens bästa sommar i Spanien med familjen. Också varför jag mestadels sökte sommarkurser på distans, så jag kunde ta med mig plugget på semestern.

Nu är det två antagningar jag har beshövt tacka nej till, och det är svårt att söka jobb. Vad ska jag säga på anställningsintervjun? "Jorå såatt... Och bara så du vet... Jag kommer åka till Spanien i två veckor, hoppas det är okej?"

Mamma frågade otaliga gånger, per telefon, om jag var helt säker på att jag skulle följa med. Jag svarade att ja, det var jag. Det spelade liksom ingen roll vad som kom emellan, familjen går först och jag ansåg resan som första prioritet. Det anser jag fortfarande, men man kan ju inte hjälpa att fnula lite på saken. Skulle jag tackat ja till jobberbjudanden på Carolina Herrera i London? Skrivit på det där modellkontraktet? Om jag inte skulle åkt till Spanien, borde jag sökt det där jobbet?

Note to self: Nu får det vara färdigtänkt! Du tog det här beslutet för flera månader sedan, och du ska banne mig inte komma och gnälla och tänka på vad som skulle kunna hänt så här i efterhand! Efterklok kan vem som helst vara! Vad otroligt tacksam över att du har en sådan fantastisk familj som vill bjuda med dig på en härlig semester. Tänk på alla äventyr som kommer upplevas och hur nära ni kommer komma varandra. All den goda maten, solen, havet, språket, människorna, utsikterna, musiken... Basta.