Igår stod jag bakom kassan. Emhdad kommer, kramar och ger mig en puss (vänskaplig, mina vänner, så inbilla er ingenting ;)). Viskar "Why didn't you tell me you resigned?". Medan jag hänger ett par skjortor på trägalgar, står vi och pratar lite lågmält. En medelålders man, med en enorm mage, rosa piké och grekiskt ursprung, kommer fram, lutar sig mot disken, glor på mig och ler. Jag ignorerar först, sen vänder jag mig om och frågar om jag kan hjälpa honom med någonting. "No. I'm just watching you. I'm learning." "Okeeeyyy" svarar jag frågande och nästan höjer på ögonbrynen. London är en väldigt annorlunda stad jämfört med Stockholm. Det händer dagligen att jag får handskas med slibbiga manliga kunder.

Kunden fortsätter glo någon minut till. Han säger "you're really good at that" ler sitt bästa leende och pekar på skjortorna. Sedan går han därifrån. Han kommer tillbaka när Emhdad har gått och börjar prata. Hans namn var Demitris, så jag gissade att han var från Grekland. Han blev väldigt imponerad och hämtade sina vänner, tvingade dem att säga sina namn och så skulle jag gissa vart dem kom ifrån. Han bodde på Jamaica (jag gissar att han var knarkkung eller ägde diverse hotell) och att döma av utseendet gissade jag att de två unga, modellånga, snygga tjejerna som han hade i släptåg kom därifrån. De såg inte särskilt roade ut. Han fortsätter prata med mig, om hur bra jag skulle passa in på Jamaica med min otroliga costumer service ("I mean, as soon as I saw you, I was drawn to you and the way you fixed those shirts."). Då kommer min Kola, min lilla muskelknutte till kollega fram till mig, lägger armen om min midja och säger ilsket "You keep your hands off of her mister!" Jag gapar, men inombords skriker jag tacktacktack och lutar mig mot honom som tack för hans heroiska beskyddarinsatser. Demitris drar någon nödlögn om att han är gay och säger att vi är ett fint par. Vi förklarar att vi inte är det, men Kola förtydligar ändå, nu på ett lite mer vänskapligt sätt, att han ska hålla sig borta från mig.

Det visade sig att Kola hade slutat för dagen, så innan han drog, gick han till Alberto och sa att han skulle hålla ett öga på situationen. Det slutar med att Alberto tar grekens nummer och bestämmer sig för att mötas upp senare under kvällen. Innan Demitris går kommer han fram till mig, förklarar att han är för blyg för att be om mitt nummer, men Alberto och dem skulle träffas på kvällen och det vore skamligt att inte bjuda med mig. Restaurang i Knightsbridge, mitt emot Harrod's (= snorigt dyrt). "See you later tonight" vinkar han. "See ya" hasplar jag ur mig och bara står och gapar. Bestämmer med Alberto, Larvi och Mickael att vi ska åka dit efter jobbet trots allt.

Äventyrslusten inom mig var väckt. Jag fullkomligen älskar när spontana grejer som detta händer. Men lite knivig situation. Pratade med Matt, Kola och Ryan efter jobbet och de fick mig att ändra mig. Det må låta egoistiskt, men ingen hade kommit in eller fått någonting gratis om inte jag kommit. Fine om jag tog med mig mina tre livvakter, men med snygga tjejer som distraherar, om jag skulle gå på toan själv... Ni fattar själva. Våldtäckt, kidnappning, you name it. Snubben ville bara en sak, enligt M, K och R. Kanske var jag lite för försiktig, kanske var det en schysst lirare trots allt, men i det läget är det bättre att ta det säkra före det osäkra. Sättet han agerade på jobbet var inte helt rent och jag tror inte han spelade efter regler i fair play. Grabbarna jag skulle gå med blev fett lacka och jag undrar hur dagen kommer arta sig på jobbet. Men som Ryan sa "get a free night for putting you in danger?" Dem får säga vad dem vill, jag tog rätt beslut.