Medan jag ändå sitter här och är lite sentimental kan jag ju lika gärna spinna vidare. Sophie är från Australien, jag är från Sverige. Vi träffades i London, båda ute på våra egna resor. Hon jobbade som min supervisor, jag som sales associate. Den första gången vi pratade med varandra började jag med att säga att jag tyckte väldigt mycket om hennes nagellack, och sen dess har det bara spunnit vidare. Vem i hela fridens namn hade kunnat tro att jag efter några månader skulle flytta in i samma hus som henne och idag praktiskt taget se henne som min syster? Det går inte att låta bli att tänka, att livet, det är bra häftigt ibland.

Alla de gångerna jag skvätte ner henne med vatten efter att jag tvättat ansiktet, trots att jag visste att hon hatade det. När hon hoppade in i duschen och ropade genom duschen "Make me breakfast woman!" Gossip Girl-kvällarna som oftast slutade med att jag var så inne i serien att jag satt och grät efter avsnitten och hon tittade på mig, rynkade ögonbrynen och suckade "What are YOU crying about?" Grabbproblemen som det inte verkade finnas något slut på. De två tillfällena då jag fick panikattacker på jobbet och hon fanns vid min sida och gjorde precis vad som kändes bäst och fick mig att må bra igen. Dagarna då jag kastade ut bokstavligen allt jag hade i garderoben eftersom jag inte visste vad jag skulle ha på mig, och det slutade med att jag lånade någonting av henne. Mi casa es tu casa. What's mine is yours, and what's yours is mine. De oräkneliga gångerna hon var ledig och såg det som sin uppgift att städa mitt rum. La Tasca restaurangen. Shoppingturerna. De otaliga gångerna då livet kändes jäkligt och vi lekte "where are we now?" - som tog oss till de mest fantastiska platserna, i magnifika outfits och speciella människor. Planerna för framtiden. När vi slog varandra hårt för att make a point och killarna på jobbet bara gapade.  

Hur ofantligt mycket jag litar på dig. Jag kan berätta precis vad som helst. Du kan knäcka min rygg. Tillsammans piffar vi alltid till oss, för livet blir så mycket roligare om man är lite fin och uppklädd. Att hon blev förföljd hem och jag smygfotad flera gånger. Hur rosenrasande hon blev när hon fick reda på att min stalker hade varit inne i butiken. Att du kommer till Stockholm väldigt snart och jag åker till Australien. Dina föräldrar som tycker om att skypa med mig och verkligen ser fram emot att jag kommer. Du har lärt mig hur man lagar enkel och bra mat, som jag imponerat även dig med. Det var du som visade mig hur man handtvättade kläder. Jag tog din body lotion och lånade dina Tiffany smycken utan att fråga och du blev inte arg.

Även om vi bor i två helt olika länder nu, så vet jag att vi kommer hålla kontakten. Vi håller kontaken. Det känns väldigt lugnande och betryggande. Vi gör det bästa av situationen, älskar fjärilar och har samma everything happens for a reason-tänk.

Ses snart sis.

I fredags fullkomligen strålade solen, hela dagen. Perfekt studentväder. Lillebror John tog studenten från Bromma gymnasium. Jag har ju varit på några utspring och mottagningar i år, och jag får alltid lika mycket gåshud. Känns som att det bara var några månader sedan jag sprang ut, inte två år. Så glad för deras skull, nu börjar det verkliga livet liksom. Innan har man ju levt i en skolvärld-bubbla, men nu är det på riktigt. Livet på riktigt.

Brorsan såg så otroligt stilig ut i sin kostym. Jag kan inte riktigt komma över det faktum att han hade matchat slipsen med näsduken och strumporna, så balla färger! Själv var jag riktigt nöjd med hur jag såg ut, man måste få säga så när man tycker det. Outfiten, sminket, håret, humöret, vädret, glada miner... Det var en bra dag helt enkelt.

Körde bara ett axplock av alla bilder. Det finns dem som inte vill visa sig i bloggen och då får man respektera det. Men visst är dem som ligger uppe här fina? Tycker jag fick till det rätt bra faktiskt. ;)