De senaste veckorna har jag börjat hitta till gymmet och ge mig ut på powerwalks allt oftare. Flertalet gånger i veckan faktiskt. Men det var inte förrän idag det startade på riktigt. Rilla är utbildad PT och är nu dessutom inne på slutskedet av sin träningskonsulent-utbildning, så därför har jag tackat ja till att få ett personligt träningsupplägg och en HPB (hälsoprofilsbedömning). Igår bollade vi fram och tillbaka om mina mål med träningen, vilket var lättare sagt än gjort. När det är klart börjar han ställa massa frågor om hur många gånger i veckan jag ska träna, hur långt jag orkar springa nu och så vidare... Slutade med att flickvän Ellen fick i uppdrag att ta mig till SATS, där hon tränar, och ta reda på det. Om jag trodde att jag körde hårt med mig själv i gymmet trodde jag fel. I alla fall om man jämför med passet Ellen gav mig.

Nu är jag helt slut. Har ont i hela kroppen och är dödstrött. Känner mig som en sengångare, orkar liksom inte röra på mig om jag inte absolut måste. Ändå är jag skittaggad på morgondagens pass. Är så fruktansvärt trött (kan ha att göra med lite sömn efter utgången igår), så jag vill bara gå och lägga mig med en gång, så att det kan bli morgon och jag kan käka en ordentlig frukost och fixa med lite grejer innan vi ses på gymmet.

Hua-ha, let's do this thing!