Imorgon, fredagen den 9:e december har länge varit en skräckens dag för mig. Dagen då jag opererar bort halsmandlarna. Typiskt nog har jag gått och blivit sjuk. Halsont och feber. Ska man opereras får man inte ha infektion i kroppen eller feber, så efter samtal med läkarna har de nu ställt in operationen. Jag är så ledsen och besviken. Här har jag gått omkring och väntat, oroat mig och verkligen ställt in mig på att göra detta, och så skjuts det upp ytterligare på framtiden?! Allt känns så jäkla motigt just nu. Skit också.

Men någonstans inom mig, så hör jag den där lilla rösten säga "everything happens for a reason" och då känns det inte lika jobbigt. Det är svårt att se ett samband mellan saker och ting medan man är mitt uppe i det, men tänk efter, tänker man tillbaka på allt som har hänt i livet så har det ju följt en röd tråd, som om pussel-bitarna långsamt faller på plats, en efter en, inte sant? SÅ hetsa inte upp er för småsaker, just därför att everything happens for a reason.

Love, J.