Idag när jag satt och chillade med vaniljlatte och Jenny stötte jag på min lillebrors gamla fotbollspolare John Guidetti. Han vet vem jag är och tvärt om. Lite "hej på dig" osv, inget fel med det. Det jag störde mig på var att jag kände mig som världens tönt som blev lite nervös. Jag menar, han har ju ändå kommit ganska långt för sin futtiga ålder, så är han ändå skittrevlig mot mig. Det tycker jag är stort.

Kris på jobbet gör att jag hoppar in några timmar ikväll. Efter det har jag världens underbaraste mamma som kommer och hämtar mig (jag har lagat middag till henne som tack!), sedan blir det till att bänka sig framför The Mentalist tillsammans med Petra.