Nytänk

Publicerat klockan: 19:51:22 den 2010-08-09


Den här dagen har burit med sig mycket skit, men jag känner mig inte nedslagen för det. Ett avslut blev inte alls som jag tänkt mig, vilket gjorde mig arg och besviken. Framför allt förbannad, skulle jag säga. Veckan har i princip sabbats på grund av det.

MEN, jag har väldigt fina vänner och en familj som bryr sig om mig. Jag är omgiven av kärlek. Min frisör sa idag "Vad bra vi har det egentligen!" och rabblade upp både det ena och det andra.

När jag åkte hem träffade jag min granne. Hon satt med sin nyfödda bäbis och 2,5 årige son på busshållplatsen. Varför? För att Philip (= sonen) älskar bussar, bilar osv. De satt bara där och tittade. Ingenting märkvärdigt egentligen, men det lyste verkligen i hans ögon. Han tyckte det var fantastiskt, hoppade upp och ner, skrek "buuuuuuuuuss" och bilarnas färger på sitt härliga språk. När jag såg honom drogs jag med. Jag blev så himla glad och tänkte att livet inte är så illa trots omständigheterna.

Tänk vad en liten kille på 2,5 år kan få en att tänka om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0