Jag tog en paus bland alla böcker och papper för att gå ut på en halvtimmes promenad och byta ut all inomhusluft  mot lite ny, fräsh höstkyla. Nu är man sådär perfekt rosig om kinderna, händerna och fötterna brinner efter all rörelse, ansiktet förfruset efter vistelsen i den kalla luften... precis så det ska kännas! Jag var lite putt i början när jag inte kunde lyssna på min urladdade ipod, men efter ett tag så börjar man lyssna på allt annat; fåglarna som kvittrade, bilarna som susade förbi, varje fotsteg som lät när man sätte ner det i marken, folk som snorade ljudligt när man gåick förbi... Jag tycker nästan lite synd om alla er som bor i innerstaden. Om man bor bland betong, plåtburkar och städig jäkt och rus, så kan man nog lätt missa de små detaljerna. Därför är jag så glad att jag bara har några minuter ut till skogen och att ipoden var urladdad idag! Tänka sig; jag hann till och med lyssna på mig själv! Inte illa!