Jag har alltid varit en san person som standigt vill ha nytt, nytt, nytt. Nya aventyr, nya upplevelser, nya erfarenheter, manniskor, klader, boende, information, utseende. Det ar som ett sorts beroende. For att inte gora det ohalsosamt och fortfarande passa in innanfor sammanhallets osynliga ramar byter jag standigt nagellack, fargar haret, har knappa och minnesvarda stunder alla dem gangerna vi gar ut, dar man garanterat alltid traffar nya manniskor, oavsett om de ar i ditt liv i endast fem minuter eller for resten av livet. Nulaget: vi maste snabbt som attan finna nytt boene, jag vet bara mitt jobbschema en vecka i forvag, Italien-resan ar put on hold tills vidare, vanner och familj kanske kommer hit, jag har ingen aning om nar jag kommer hem till Sverige eller om det ar for good elller inte. Jag vaknar pa mornarna och har ingen aning om hur dagen kommer sluta, var, nar, hur. Sa trots att livet ar ett enda stort fragetecken vill jag ha nytt. Nu, nu, nu. Varfor? Borde det inte racka som det ar? Kan det vara sa att jag levt den har sortens liv i ett halvar nu och darfor vill ha nagot nytt? Jag tror jag vill hem och trycka pa paus-knappen till sommaren. Catcha up med familj, vanner, svensk sommar, skola(?), jobb(?) och natur. Sen vill jag ha ett nytt land, nytt sprak, nya manniskor, ny livsstil. Nytt, nytt, nytt. Ni far ursakta om jag later en aning sjuk i huvudet, men det har ar min blogg och jag far skriva precis vad jag vill, like it or not. Punkt. Btw, vet nagon hur man andrar tiden pa blackberry? Har testat ihjal mig och jag gor som man ska, men det funkar inte av nagon anledning. Forslag? Xxx, J.