Jag har en hel del att stå i just nu. Drar en halv lättnadens suck för att jag äntligen tagit itu med en snarligen omöjlig uppgift med min engelska bank. Ett brev och tre bifogade dokument och jag vill bara hoppa runt och skrika "yes!" Sedan känns det otroligt tillfredställande att brevet blev så grymt formulerat. Jag använder ord som brittiska akademiker diggar. Riktigt egoboost att känna, och framför, veta att man kan.

Nu springer jag och kirrar diverse frimärken. Har post som ska till alla möjliga ställen i världen. Det är vad som får mig att dra den andra halvan av lättnadens suck. Hur ofta glömmer man inte och går förbi alla de där kuverten som man ska skicka iväg och kommer på när man är långt hemifrån? Därför känns det som en feting till seger att jag nu hoppar i flatsen och drar iväg och postar skiten! Yes!