Igår kväll körde vi på sista Walkabout-kvällen i Carmens sällskap. Efter middag var hon och jag av någon underlig anledning fortfarande hungriga, så vi beställde in lite krubb och cider/snakebite på det. Alltid gräsligt bra musik där. Det var sista gången på ett tag som jag kommer se henne, så jag satt i mer än en timme och tänkte "Nu går jag. Nu. Nu går jag. Nej, nu går jag. Jag måste banne mig gå nu." (med tanke på att jag var tvungen att stiga upp 4am morgonen därpå...) Precis innan kareoken drog igång satte jag snabbt som blixten på mig ytterkläderna och slank ut. Carmen och jag hade kramkalas utanför entren. Fint minne. Älskar dig mitt kära lilla lejon.

Och by the way, äntligen kan vi hälsa lilla fröken Sabina varmt välkommen som permanent boende i London! Vi kommer ha kul tillsammans!