En sjukhusvistelse

Publicerat klockan: 15:35:39 den 2011-12-22
Helsefyr, vad tuff den senaste veckan varit! Gissa vem som tog sig en lång sväng in på KS? Jo, jag. Här ska ni få höra:

JULFESTEN:
Förra onsdagen hade vi personaljulfest på jobbet. Awesome! Det fanns roliga snittar, chokladpraliner, drycker med och utan alkohol... Jag hängde vant med mina gäng (och hittade även nya polars). Vi dansade, sprang upp och ner för våningnarna, dansade och hade sparkcykelrace genom de långa korridorerna. Senare tog jag, Alex, Dennis, Anders och Jonas en taxi till stan där vi hängde lite på Rose, innan vi slutligen drog hem på efterfest hos Jonas.

JOBBET:
Både i taxin hem och morgonen snurrade det rejält i skallen. Jag mådde piss hela dagen, men dagen efter jobb-festen är i princip den enda dagen på hela året man inte kan ringa och sjukanmäla sig, vilket jag självklart inte gjorde. Middag med mina barndomsvänner på kvällen, blev lite sent. Vaknade på fredagen och mådde ännu sämre. Tänkte att det här kan väl inte vara dagen-dagen-efter? Huvudvärk, feber och ont i halsen =varningstecken! Det blev bara sämre och sämre under dagen, men jag behövdes på jobbet. I ett sånt läge fokuserar jag bara på att få dagen överstökad, inte "ska jag gå hem eller inte?". Så när jag väl åkte hem på kvällen (jobbade ju såklart över) så visste jag att något var galet.

BROMMA NÄRSJUKHUS:
Fick världens feber, grät, yrade, skakade, kallsvettades - hela kvällen. Och natten. Och morgonen. Stackars mamma fick inte en blund i ögonen. Vi fick en akuttid till Bromma Närsjukhus. Jag kom dit, svimmade lite halvt. Under denna tiden hann de kolla min hals (som såg värre ut än någonsin, och då är det ta mig fan illa), ta blodprov, puls, ge extremt mycket smärtstillande, dropp och beställa en ambulans. Mina värden var bottennapp, pulsen i topp, feber out of this world och halsen remitterad till öron näsa hals-akuten på KS.

KAROLINSKA SJUKHUSET:
Ambulansen kom, jag ansågs som pacient ganska bråttom, så jag kom direkt till doktorn, som gav mig, om möjligt, ännu mer smärtstillande. Vid det här laget hade jag så pass mycket av det i kroppen att jag i princip bara låg som en grönsak. Men ärligt, hellre det än smärtan i kropp och hals. På något vis lyckades de sätta mig upp, spruta bedövningsmedel i truten på mig, sticka med bedövningssprutor samt försöka tömma svullnaden i halsen (hade nämligen liiite problem med att andas vid det här laget). DET är banne mig bland det värsta jag varit med om.

Sedan fick jag komma upp till avdelningen. Fick ett eget rum och ännu mer mediciner. Det här var lördag eftermiddag. Fram till måndag eftermiddag blev jag serverad antibiotika och glukos på dropp och diverse starka smärtstillande. Jag låg lite halvt som en grönsak, och det var faktiskt bara skönt. Bara susa omkring i drömmarnas värld tills någon kom och väckte mig för att dropp skulle bytas ut eller att jag skulle till doktorn. På söndagen upprepades tortyrbehandlingen två gånger (!) av halsen med alla sprutor. Tårarna rann motvilligt nerför mina kinder, men det var bara att ta ett djupt andetag och bita ihop. Det var ju för att jag skulle bli bättre.

Det tog ända fram till måndagen innan mina värden blev okej igen. Både jag och läkaren ansåg att min hals var bättre, så jag gick åka hem senare samma eftermiddag.

Så nu är jag hemma igen. Precis som läkaren sa skulle det krävas ytterligare två dagar som var riktigt tuffa, sen skulle det börja släppa. Jag har slutat med smärtstillande (för mycket grönsak och konstiga drömmar) och tar nu istället inflammationshämmande och min antibiotika. Börjar lika långsamt som en snigel bli bättre. Det jobbiga just nu är att försöka sitta upp utan att tuppa av (ståendet kommer så småningom) och sakta med säkert äta mer och mer. Man kan ju inte gå från att ha ätit ingenting till normalportioner direkt. Men som sagt, jobbar på't.


Nu kan alla ni oroliga själar som ringer/smsar andas ut. Jag orkar inte skriva hela förklaringen till varje enskild individ, så bloggen fungerar väldigt bra som plattform för det. Thanks.

Kommentarer
Postat av: Carmen

men gud, usch! vad var det för något då?

2011-12-23 @ 22:09:28
URL: http://carmendeleaumelby.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0