När Mami och jag åkte hem tillsammans igår kom vi in på massa filosofiska frågor. Meningen med livet, hur lyckligt lottad man är... ja, ni vet. Jag föreslog att meningen med livet var "47" (har hört det i en film) och att vi är lyckligt lottade som har mat på bordet, kan gå i skolan, jobba, ha vänner och familj, pengar och saker som man kan njuta av här i livet. Det finns alltid saker för att förbättra sin tillvaro, men man får inte glömma att vara tacksam för detaljerna i vardgen. Som att man är frisk, till exempel. På senare tid har jag börjat bli tacksam för att jag är frisk, och när jag väl är sjuk försöker jag att inte klaga så mycket. Det svåra med att vara tacksam för att till exempel vara frisk, är att man inte vet vem man ska tacka. Ska man tacka Gud, livet, sig själv, eller vem? Någon som har någon filosofisk idé eller någon annan fundering?