Idag har jag lunchat hos farmor och farfar. Kul att se dem båda igen! På något sätt lyckas det alltid gå så lång tid innan man träffar de äldre släktingarna; hur kommer det sig?
Haha, skönaste kommentaren man fick av farfar när man möts upp i dörren:
- Så jävla snyggt var det ju inte.

Han syftade så klart på min nya hårfärg. Det var första gången han såg det (men lägg märke till att jag ringde och förvarnade dem igår kväll). Haha, lilla farfar. Han är så söt. Och frispråkig.