God morgon bästa läsare!
Haha, som ni kanske läste i inlägget i natt hade jag druckit några glas vin, men idag måste jag faktiskt säga att jag känner mig på topp! Om vi bortser från träningsvärken som sakta smyger sig på från gårdagens styrketräning!

Gårdagen var riktigt härlig! Filmen Batman the Dark Knight var riktigt djup, psykologisk och mörk! Fy! Heath Ledger spelade Jokern med världsklass. Förstår ni vilken research han måste ha gjort inför rollen - den karaktären är inte den lättaste att spela! Som filmens lunitic skrattade han sådär galet som bara de onda på filmer gör. Hemskt, oäkta, falsk - ni vet? Publiken gapstrattade, men jag satt bara tyst. Jag ville nästan gråta. När man går teaterlinje så lär man sig att det finns mer på djupet under ett såndant skratt. Jag såg en sorglig liten figur som det gått grovt snett för i livet. Ingen kärlek, ingen som brydde sig, allas tankar om att han var och såg ut som ett missfoster. Att alla dessutom skrattade fick situationen att kännas ännu groteskare - de är ju precis likadana som de som kallade honom missfoster. Okej, sorry, nu ska jag inte ta ut svängarna alltför mycket. Jag blev bara väldigt berörd, så kan jag i alla fall uttrycka det.


På restaurangen fastade bilden i TV:n på André Pops i minst en halvtimme. Visst ser det ut som han har puppyeyes och är på bristningsgränsen till att börja gråta?

Efteråt gick jag och  A till Kungshallen och åt grekiskt och drack några glas vitt vin till. Riktigt mysigt, vi fick oss allt en ordenklig pratstund!
När vi skulle börja röra oss hem visade det sig att det var signalfel på tågen, så vi tog oss till Centralen istället där jag fick ta pendeln och han ersättningsbuss.


Min familj spenderade kvällen hos en annan nära familj till oss, så jag åkte direkt dit. Det blev ganska sent, men jag hade hur mysigt som helst! Jag och C (på bilden) har bokat upp våra familjer i höst för kräftskiva och besök på en grym spansk restaurang! Can't wait!